måndag 25 februari 2013
söndag 24 februari 2013
lördag 23 februari 2013
Learn how to say goodbye
Har ju nämt en av mina kompis här i Qatar förut och i onsdags var jag hemma hos henne och hälsade på. Kanske inte har berättat att en månad innan hon födde sin lilla son så kom hennes mamma och styvpappa hit för att hjälpa henne under och efter födseln. Tydligen en tradition i mellanöstern att föräldrarna hjälper den nyblivna mamman den första tiden för att se till att allt går rätt och fungerar som det ska. Fin tradition men själv hade jag nog inte klarat av att ha min kära mamma hos mig i tre månader när jag äntligen fått mitt eget lilla barn.
Varje fall så har jag kommit Omneyas mamma väldigt nära och hon påminner mig väldigt mycket om min egen mamma och pappa i en liten mix. Hennes styvpappa har för övrigt min pappas ögon så deras närvaro här i Doha har jag uppskattat väldigt mycket.
För någon månad sen färgade vi håret hemma hos dem och då var det Nancy som färgade mitt hår, precis som min älskade mamma brukar göra så en tår fälldes faktiskt av saknaden av dig kära mor.
Det har nu blivit dags för hennes föräldrar att åka tillbaka till Egypten igen och jag är så ledsen och nedstämd. Skulle säga hejdå till dem i onsdag och fick anstränga mig otroligt mycket för att inte börja gråta. Ni som känner mig vet hur mycket jag avskyr avsked. Hatar dem.
Igår var det ju lördag enligt alla Qatar bor, fredag enligt mig, och vi var som vanligt ute och handlade mat för veckan. När vi var färdiga ringde Omneya passande nog och frågade om vi ville följa med dem till souq och röka lite vattenpipa och dricka te. Visst ville vi det och det var ännu ett tillfälle att få umgås med Nancy. :)
När vi satt och åt och prata så kommer det en kille som ska spela live musik, trevligt tänkte jag men han spelade alldeles för högt så man inte längre kunde föra en normal konversation. När vi gick hem sen så blev dem bötfällda för volymen av musiken. Men varje fall så var det rätt mycket folk uppe på terassen och rätt som det var for ett helt bord upp från sina stolar och började ställa sig i en ring. När musiken började spela för fullt så började männen hoppa rundor som små grodor och ha massa ljud för sig. Ju längre musiken spelade desto fler män joinade dem och började hoppa dem också. Kunde inget annat än le och spela in dem. Detta hade aldrig hänt om det var en resturang i Sverige, det är vi alldeles för konservativa för. Men det var rolig och ett trevligt inslag i vardagen. Dem hade kul också.
-----------------------------------------------------------------------------------------------
Meningen att en video ska komma upp men efter en timmes uppladdande så började skiten precis om så den kanske kommer upp i morgon!
Varje fall så har jag kommit Omneyas mamma väldigt nära och hon påminner mig väldigt mycket om min egen mamma och pappa i en liten mix. Hennes styvpappa har för övrigt min pappas ögon så deras närvaro här i Doha har jag uppskattat väldigt mycket.
För någon månad sen färgade vi håret hemma hos dem och då var det Nancy som färgade mitt hår, precis som min älskade mamma brukar göra så en tår fälldes faktiskt av saknaden av dig kära mor.
Det har nu blivit dags för hennes föräldrar att åka tillbaka till Egypten igen och jag är så ledsen och nedstämd. Skulle säga hejdå till dem i onsdag och fick anstränga mig otroligt mycket för att inte börja gråta. Ni som känner mig vet hur mycket jag avskyr avsked. Hatar dem.
Igår var det ju lördag enligt alla Qatar bor, fredag enligt mig, och vi var som vanligt ute och handlade mat för veckan. När vi var färdiga ringde Omneya passande nog och frågade om vi ville följa med dem till souq och röka lite vattenpipa och dricka te. Visst ville vi det och det var ännu ett tillfälle att få umgås med Nancy. :)
När vi satt och åt och prata så kommer det en kille som ska spela live musik, trevligt tänkte jag men han spelade alldeles för högt så man inte längre kunde föra en normal konversation. När vi gick hem sen så blev dem bötfällda för volymen av musiken. Men varje fall så var det rätt mycket folk uppe på terassen och rätt som det var for ett helt bord upp från sina stolar och började ställa sig i en ring. När musiken började spela för fullt så började männen hoppa rundor som små grodor och ha massa ljud för sig. Ju längre musiken spelade desto fler män joinade dem och började hoppa dem också. Kunde inget annat än le och spela in dem. Detta hade aldrig hänt om det var en resturang i Sverige, det är vi alldeles för konservativa för. Men det var rolig och ett trevligt inslag i vardagen. Dem hade kul också.
-----------------------------------------------------------------------------------------------
Meningen att en video ska komma upp men efter en timmes uppladdande så började skiten precis om så den kanske kommer upp i morgon!
tisdag 19 februari 2013
Be my Valentine
Har alltid lyckats att inte ha en alla hjärtans dag dejt. Har faktiskt alltid lyckats att inte ha en pojkvän när jag eller han fyller år, nyår, jul, ja alla högtider som finns att fira. Jag har med andra ord också lyckats undvika att köpa presenter till en pojkvän.
När jag då gick och förälskade mig i denna underbara man jag har vid min sida nu lyckades jag självklart göra det innan min och hans födelsedag, julafton, nyår och alla hjärtans dag.
Jag fick alltså gå igenom det jag länge undvikit på bara några få månader.
Jag förstår och håller väl på sätt och vis med de människor som anser att alla hjärtans dag är trams för att man älskar eller ska älska personerna i sin omgivning lika mycket varje dag och att det bara är tramsigt att visa extra mycket kärlek en dag.
Jag älskar självklart alla mina personer lika mycket varje dag men jag anser också att kärleken är otroligt fin. Det är en fin känsla att vara älskad och det är så härligt att älska en annan människa villkorslöst. Att det då finns en dag av alla våra dagar om året där kärleken hyllas extra mycket tycker jag bara är fint.
Jag hade så stora förväntningar på denna alla hjärtans, dels för jag aldrig firat det innan och dels för att jag för första gången i mitt liv har en man vid min sida som jag älskar så mycket att jag skulle kunna göra vad som helst för honom.
Jag hade valt ut en outfit och självklart skor, jag visste hur jag skulle göra med mitt hår och mitt smink. Klockan började närma sig H's hemgång och jag skulle precis börja göra mig i ordning när vi började tjafsa på telefon av olika anledningar.
Typiskt tänkte jag nu är min första hjärtans dag förstörd det var just snyggt.
Han kom hem och bråket fortsatte ett tag.
Men sen när jag stod och diska för att tänka på något annat kommer han in i köket och håller om mig och säger dem mest fina orden och får mig att smälta och bli så där lycklig igen. Jag säger förlåt, han säger förlåt och sen står vi där med diskmedel på händer och kläder och bara kramas.
Han frågade om vi skulle göra oss i ordning nu men jag kände inte alls för det längre.
Jag insåg att jag inte behöver någon romantisk middag och fina kläder och allt romantiskt. Jag har det lika bra hemma i en pyjamas med honom bredvid mig.
Så vi åkte och köpte massa filmer och godis sen åkte vi hem och mös i soffan bara han och jag. Och katten på ett hörn. Det var den bästa alla hjärtans dag jag haft. Det behövdes inget fint och romantiskt. Det behövdes bara kärlek och den har vi, den har vi mycket av.
När jag då gick och förälskade mig i denna underbara man jag har vid min sida nu lyckades jag självklart göra det innan min och hans födelsedag, julafton, nyår och alla hjärtans dag.
Jag fick alltså gå igenom det jag länge undvikit på bara några få månader.
Jag förstår och håller väl på sätt och vis med de människor som anser att alla hjärtans dag är trams för att man älskar eller ska älska personerna i sin omgivning lika mycket varje dag och att det bara är tramsigt att visa extra mycket kärlek en dag.
Jag älskar självklart alla mina personer lika mycket varje dag men jag anser också att kärleken är otroligt fin. Det är en fin känsla att vara älskad och det är så härligt att älska en annan människa villkorslöst. Att det då finns en dag av alla våra dagar om året där kärleken hyllas extra mycket tycker jag bara är fint.
Jag hade så stora förväntningar på denna alla hjärtans, dels för jag aldrig firat det innan och dels för att jag för första gången i mitt liv har en man vid min sida som jag älskar så mycket att jag skulle kunna göra vad som helst för honom.
Jag hade valt ut en outfit och självklart skor, jag visste hur jag skulle göra med mitt hår och mitt smink. Klockan började närma sig H's hemgång och jag skulle precis börja göra mig i ordning när vi började tjafsa på telefon av olika anledningar.
Typiskt tänkte jag nu är min första hjärtans dag förstörd det var just snyggt.
Han kom hem och bråket fortsatte ett tag.
Men sen när jag stod och diska för att tänka på något annat kommer han in i köket och håller om mig och säger dem mest fina orden och får mig att smälta och bli så där lycklig igen. Jag säger förlåt, han säger förlåt och sen står vi där med diskmedel på händer och kläder och bara kramas.
Han frågade om vi skulle göra oss i ordning nu men jag kände inte alls för det längre.
Jag insåg att jag inte behöver någon romantisk middag och fina kläder och allt romantiskt. Jag har det lika bra hemma i en pyjamas med honom bredvid mig.
Så vi åkte och köpte massa filmer och godis sen åkte vi hem och mös i soffan bara han och jag. Och katten på ett hörn. Det var den bästa alla hjärtans dag jag haft. Det behövdes inget fint och romantiskt. Det behövdes bara kärlek och den har vi, den har vi mycket av.
lördag 16 februari 2013
The arabic week..
Den arabiska veckan skjiljer sig lite från den svenska veckan jag är van vid.
Veckan börjar på Söndag (?) Ska inte de vara vilodagen, ellee just ja, jag bor i ett muslimslt land inte ett kristet.
Måndagar är alltså tisdagar, tisdag är onsdag, onsdag är torsdag, torsdag är fredag, fredag är lördag och lördag är söndag.
Ni kanske fattade för ett tag sen, och på papper förstår jag också men de är en annan sak att leva efter det.
Jag har kommit in i att torsdag känns som en fredag för H kommer hem och stannar uppw längre på kvällen och oftast är vi ute och gör något. Att fredag är en lördag har jag väl lite också kommit på för att han inte går till jobb utan är hemma med mig. Men sen tappar jag det igen. Lördag känns inte som söndag och söndag känns definitivt inte som en måndag!
Att en ny vecka börjar på söndagen är också helt fel. Jag lever fortfarande på att måndagar är första dagen i veckan. Jag följer den svenska kalendern. Känslan av dagarna har blivit annorlunda men jag anser fortfarande att veckodagarna fortfarande är dem samma.
Så nu vet ni det. Brist på annat att blogga om kanske. Hehe.
Ha en trevlig dag!
Veckan börjar på Söndag (?) Ska inte de vara vilodagen, ellee just ja, jag bor i ett muslimslt land inte ett kristet.
Måndagar är alltså tisdagar, tisdag är onsdag, onsdag är torsdag, torsdag är fredag, fredag är lördag och lördag är söndag.
Ni kanske fattade för ett tag sen, och på papper förstår jag också men de är en annan sak att leva efter det.
Jag har kommit in i att torsdag känns som en fredag för H kommer hem och stannar uppw längre på kvällen och oftast är vi ute och gör något. Att fredag är en lördag har jag väl lite också kommit på för att han inte går till jobb utan är hemma med mig. Men sen tappar jag det igen. Lördag känns inte som söndag och söndag känns definitivt inte som en måndag!
Att en ny vecka börjar på söndagen är också helt fel. Jag lever fortfarande på att måndagar är första dagen i veckan. Jag följer den svenska kalendern. Känslan av dagarna har blivit annorlunda men jag anser fortfarande att veckodagarna fortfarande är dem samma.
Så nu vet ni det. Brist på annat att blogga om kanske. Hehe.
Ha en trevlig dag!
måndag 11 februari 2013
Friends
Jag har många fina vänner i mitt liv. Det har jag. Jag är otroligt lyckligt lottad när det kommer till mina vänner. Jag har inte hundratals vänner utan några få men otroligt nära och guld värda.
Jag är en person som anser att om man är sanna vänner så behöver man inte prata varje dag, man behöver inte bekräftelsen från sin vän att man faktiskt fortfarande är vänner. Saker och ting ändras i livet, man hamnar på olika ställen, man gör olika saker, man glider ifrån varandra i nuet men man har fortfarande framtiden. Det är vad jag tror. Det är också vad jag hoppas mina vänner jag har i mitt liv idag känner.
Ett fint exempel är Nicole, eller Anna Maria. Jag och Anna pratar inte ofta det ska gudarna veta. Men när vi pratar då pratar vi mycket och länge och om allt som rör denna jord och möjligt vis en annan planet också. Jag vet precis vart jag har henne och vår vänskap, låter kanske lite kaxigt och självsäkert men jag kan säga det för att det är vår vänskap. En vänskap mellan henne och mig.
Nicole och jag pratade kanske inte på ett år, något mindre kanske men det närmade sig varje fall ett år. Hur många vänskaper håller utan kontakt på så länge, jo en äkta vänskap.
Oavsett vad som händer eller om man bråkar eller vad det än kan vara som kommer emellan vänskapen ibland så om den verkligen är sann och stark så kommer man komma förbi det. Ibland kan man bara behöva lite tid ifrån för att hitta sin väg tillbaka och bli ännu starkare än innan. Det är vad jag tror på.
Med min flytt kommer också förändringar. Jag är inte längre tillgänglig hemma i Sverige och jag delar inte längre mina vänners liv rent fysiskt. Men jag är säker på att dem vänner jag har i mitt liv nu och som jag har i Sverige kommer fortsätta vara där oavsett vilket land jag bor i eller hur ofta eller sällan vi ses. Jag är alltid där, bara i era hjärtan, minnet och ett samtal ifrån.
Idag har jag spenderat dagen med en nyfunnen vän. Hon är fantastiskt fin och jag är säker på att vår vänskap också kommer växa sig stark. Hon är lite som vem jag är idag. Jag ska inte sticka under stolen med att jag har förändrats sedan jag flyttade, eller sedan jag kom in i ett seriöst förhållande. Trodde nog aldrig jag skulle förändras så mycket som jag gjort för en kille. Nu är han ju inte vilken kille som helst utan mannen i mina drömmar, men jag trodde ändå jag var helt klar över vem jag var och hur jag skulle leva mitt liv.
Min fina vän här i Qatar lever ungefär samma liv som jag själv, förutom att hon är nybliven mamma till en otroligt söt liten pojke. Hennes man jobbar på samma jobb som min kära karl. Vi lever på samma tider, vi gör samma saker, vi har samma intressen.
Idag hände även en rolig sak när jag var och hälsade på. Hon berättade att hon köpt en klocka till sin man till alla hjärtans dag så hon gick och hämtade den för att visa den för mig. När hon kom så kände jag igen lådan hon höll men jag tänkte tyst för mig själv att det inte kunde vara möjligt. När hon öppnade kartongen så var det mycket möjligt. I kartongen låg en exakt likadan klocka som jag köpte till Hashem på hans 30 års dag fast hon hade köpt en i bronze. Vad är oddsen på det?!
För att tillägga köpte jag min klocka i November förra året och i Dubai. Väldigt roligt att vi återigen kom på att vi är väldigt lika hon och jag.
Vänner är otroligt viktiga i livet och dem kommer alltid vara där. Fysiskt eller inte så kommer dem alltid vara där.
Jag är en person som anser att om man är sanna vänner så behöver man inte prata varje dag, man behöver inte bekräftelsen från sin vän att man faktiskt fortfarande är vänner. Saker och ting ändras i livet, man hamnar på olika ställen, man gör olika saker, man glider ifrån varandra i nuet men man har fortfarande framtiden. Det är vad jag tror. Det är också vad jag hoppas mina vänner jag har i mitt liv idag känner.
Ett fint exempel är Nicole, eller Anna Maria. Jag och Anna pratar inte ofta det ska gudarna veta. Men när vi pratar då pratar vi mycket och länge och om allt som rör denna jord och möjligt vis en annan planet också. Jag vet precis vart jag har henne och vår vänskap, låter kanske lite kaxigt och självsäkert men jag kan säga det för att det är vår vänskap. En vänskap mellan henne och mig.
Nicole och jag pratade kanske inte på ett år, något mindre kanske men det närmade sig varje fall ett år. Hur många vänskaper håller utan kontakt på så länge, jo en äkta vänskap.
Oavsett vad som händer eller om man bråkar eller vad det än kan vara som kommer emellan vänskapen ibland så om den verkligen är sann och stark så kommer man komma förbi det. Ibland kan man bara behöva lite tid ifrån för att hitta sin väg tillbaka och bli ännu starkare än innan. Det är vad jag tror på.
Med min flytt kommer också förändringar. Jag är inte längre tillgänglig hemma i Sverige och jag delar inte längre mina vänners liv rent fysiskt. Men jag är säker på att dem vänner jag har i mitt liv nu och som jag har i Sverige kommer fortsätta vara där oavsett vilket land jag bor i eller hur ofta eller sällan vi ses. Jag är alltid där, bara i era hjärtan, minnet och ett samtal ifrån.
Idag har jag spenderat dagen med en nyfunnen vän. Hon är fantastiskt fin och jag är säker på att vår vänskap också kommer växa sig stark. Hon är lite som vem jag är idag. Jag ska inte sticka under stolen med att jag har förändrats sedan jag flyttade, eller sedan jag kom in i ett seriöst förhållande. Trodde nog aldrig jag skulle förändras så mycket som jag gjort för en kille. Nu är han ju inte vilken kille som helst utan mannen i mina drömmar, men jag trodde ändå jag var helt klar över vem jag var och hur jag skulle leva mitt liv.
Min fina vän här i Qatar lever ungefär samma liv som jag själv, förutom att hon är nybliven mamma till en otroligt söt liten pojke. Hennes man jobbar på samma jobb som min kära karl. Vi lever på samma tider, vi gör samma saker, vi har samma intressen.
Idag hände även en rolig sak när jag var och hälsade på. Hon berättade att hon köpt en klocka till sin man till alla hjärtans dag så hon gick och hämtade den för att visa den för mig. När hon kom så kände jag igen lådan hon höll men jag tänkte tyst för mig själv att det inte kunde vara möjligt. När hon öppnade kartongen så var det mycket möjligt. I kartongen låg en exakt likadan klocka som jag köpte till Hashem på hans 30 års dag fast hon hade köpt en i bronze. Vad är oddsen på det?!
För att tillägga köpte jag min klocka i November förra året och i Dubai. Väldigt roligt att vi återigen kom på att vi är väldigt lika hon och jag.
Vänner är otroligt viktiga i livet och dem kommer alltid vara där. Fysiskt eller inte så kommer dem alltid vara där.
lördag 9 februari 2013
Drawing
Jag spenderar min lördagskväll(?) Fick tänka efter vilken dag det egentligen är, med att rita av min fina man. Han spelar Playstation och jag är mindre uttråkad så why not.
Blev inte så mycket uppdatering i förra inlägget så kan väl sumera sista tiden såhär:
1. Visum fortfarande under bearbetning, dock kommit en liiiiten bit på vägen.
2. Internet hemma är fixat och istallerat, jag är numera en glad tillgänglig hemmafru som återigen kan föra normala konversationer via skype och viber.
3. Jag har färgat håret och är back to brown. Back to me.
4. Katten Bisqit är i parnings tillstånd, vilket även betyder att han är en stor pain in the a**. Mjau;ar heeeela tiden och är allmänt dryg.
5. Jag saknar min familj så otroligt mycket.
6. Trots nummer 5 är jag lycklig.
Ha en trevlig kväll! Antar att dem flesta tittar på melodifestivalen!
Ps. Är nog mer lycklig nu! Insåg att med tanke på att mitt internet är tillbaka kan jag ÄNTLIGEN titta på mina serier igen!!!!!
Blev inte så mycket uppdatering i förra inlägget så kan väl sumera sista tiden såhär:
1. Visum fortfarande under bearbetning, dock kommit en liiiiten bit på vägen.
2. Internet hemma är fixat och istallerat, jag är numera en glad tillgänglig hemmafru som återigen kan föra normala konversationer via skype och viber.
3. Jag har färgat håret och är back to brown. Back to me.
4. Katten Bisqit är i parnings tillstånd, vilket även betyder att han är en stor pain in the a**. Mjau;ar heeeela tiden och är allmänt dryg.
5. Jag saknar min familj så otroligt mycket.
6. Trots nummer 5 är jag lycklig.
Ha en trevlig kväll! Antar att dem flesta tittar på melodifestivalen!
Ps. Är nog mer lycklig nu! Insåg att med tanke på att mitt internet är tillbaka kan jag ÄNTLIGEN titta på mina serier igen!!!!!
Woman, Independence, Society
Jag satt hemma och kollade på Sex and the city när min fina man kommer hem. Alltid när jag tittar på den serien kommenterar han alltid antingen hur dem klär sig, beter sig eller varför dem agerar på vissa sätt. I början blev jag lite irriterad, han var för mig så fördomsfull, så typisk mellan österns sätt att se på sex och kvinnor, men sen slog det mig när jag stod och diska, är det inte rätt konstigt att jag blir irriterad på min man för att han anser att kvinnan ska ha mer respekt för sig själv och sin kropp inte gå omkring halvnakna och ha sex med allt som rör sig. Respekterar jag då mig själv och min kropp om jag blir irriterad på honom för att han uppenbarligen gör det?
Samhället måste ha gått ganska långt från det förbjudna till det hej, här är jag, kom och ta mig. Inte säger jag att alla är så och inte heller att om man har korta kjolar eller dejtar mycket så är man en slampa eller bara ute för sex, men visst vill man något?
Vad är det egentligen som är så fel med exempelvis min karls sätt att se på kvinnan och hennes kropp och sätt att bete sig? Är det bara för att han är man och om han anser det så är han kvinnodiskriminerande, eller är det kanske för att han är man och muslim? Då kanske han helt plötsligt bara vill slänga en slöja på mitt huvud och låsa in mig i hemmet?
Detta är några av dem fördomarna samhället har om den muslimska mannen, men vilka är egentligen fördomarna mot den självständiga kvinnan?
Måste man hävda sin självständighet genom att gå runt med utmanande kläder, dejta hej vilt och ha tillfälligt sex med främlingar, eller räcker det med att man har ett eget jobb, egna åsikter och klär sig hur man själv behagar? När är kvinnan självständig?
Jag anser mig själv vara självständig. Jag har åsikter och jag står för dem, jag klär mig på ett sätt där jag själv känner mig fin, jag har en utbildning och har också haft flera jobb och jag har dejtat som jag själv behagat.
Mina åsikter kan jag dock också hålla för mig själv om det gör någon annan glad och inte spelar någon roll för mig. Jag behöver inte uttrycka allt jag har att säga bara för att jag är kvinna och han är en man. Gör det mig mindre självständig?
Jag väljer att bära kläder som inte skriker sex, inte för att jag inte längre får utan för det inte finns någon anledning. För det första börjar jag bli vuxen, för det andra är jag förlovad och bor i ett muslimskt land. Gör det mig mindre självständig?
Min utbildning är jag stolt över, likaså mina jobb, men det är inte det första jag säger när jag träffar nya personer, kvinnor som män. Jag känner inte behovet av att visa mig stark eller självständig. Gör det mig mindre självständig?
Vem bestämmer om man är självständig eller inte, du själv eller gör samhället det till dig?
Samhället måste ha gått ganska långt från det förbjudna till det hej, här är jag, kom och ta mig. Inte säger jag att alla är så och inte heller att om man har korta kjolar eller dejtar mycket så är man en slampa eller bara ute för sex, men visst vill man något?
Vad är det egentligen som är så fel med exempelvis min karls sätt att se på kvinnan och hennes kropp och sätt att bete sig? Är det bara för att han är man och om han anser det så är han kvinnodiskriminerande, eller är det kanske för att han är man och muslim? Då kanske han helt plötsligt bara vill slänga en slöja på mitt huvud och låsa in mig i hemmet?
Detta är några av dem fördomarna samhället har om den muslimska mannen, men vilka är egentligen fördomarna mot den självständiga kvinnan?
Måste man hävda sin självständighet genom att gå runt med utmanande kläder, dejta hej vilt och ha tillfälligt sex med främlingar, eller räcker det med att man har ett eget jobb, egna åsikter och klär sig hur man själv behagar? När är kvinnan självständig?
Jag anser mig själv vara självständig. Jag har åsikter och jag står för dem, jag klär mig på ett sätt där jag själv känner mig fin, jag har en utbildning och har också haft flera jobb och jag har dejtat som jag själv behagat.
Mina åsikter kan jag dock också hålla för mig själv om det gör någon annan glad och inte spelar någon roll för mig. Jag behöver inte uttrycka allt jag har att säga bara för att jag är kvinna och han är en man. Gör det mig mindre självständig?
Jag väljer att bära kläder som inte skriker sex, inte för att jag inte längre får utan för det inte finns någon anledning. För det första börjar jag bli vuxen, för det andra är jag förlovad och bor i ett muslimskt land. Gör det mig mindre självständig?
Min utbildning är jag stolt över, likaså mina jobb, men det är inte det första jag säger när jag träffar nya personer, kvinnor som män. Jag känner inte behovet av att visa mig stark eller självständig. Gör det mig mindre självständig?
Vem bestämmer om man är självständig eller inte, du själv eller gör samhället det till dig?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)