Jag har många fina vänner i mitt liv. Det har jag. Jag är otroligt lyckligt lottad när det kommer till mina vänner. Jag har inte hundratals vänner utan några få men otroligt nära och guld värda.
Jag är en person som anser att om man är sanna vänner så behöver man inte prata varje dag, man behöver inte bekräftelsen från sin vän att man faktiskt fortfarande är vänner. Saker och ting ändras i livet, man hamnar på olika ställen, man gör olika saker, man glider ifrån varandra i nuet men man har fortfarande framtiden. Det är vad jag tror. Det är också vad jag hoppas mina vänner jag har i mitt liv idag känner.
Ett fint exempel är Nicole, eller Anna Maria. Jag och Anna pratar inte ofta det ska gudarna veta. Men när vi pratar då pratar vi mycket och länge och om allt som rör denna jord och möjligt vis en annan planet också. Jag vet precis vart jag har henne och vår vänskap, låter kanske lite kaxigt och självsäkert men jag kan säga det för att det är vår vänskap. En vänskap mellan henne och mig.
Nicole och jag pratade kanske inte på ett år, något mindre kanske men det närmade sig varje fall ett år. Hur många vänskaper håller utan kontakt på så länge, jo en äkta vänskap.
Oavsett vad som händer eller om man bråkar eller vad det än kan vara som kommer emellan vänskapen ibland så om den verkligen är sann och stark så kommer man komma förbi det. Ibland kan man bara behöva lite tid ifrån för att hitta sin väg tillbaka och bli ännu starkare än innan. Det är vad jag tror på.
Med min flytt kommer också förändringar. Jag är inte längre tillgänglig hemma i Sverige och jag delar inte längre mina vänners liv rent fysiskt. Men jag är säker på att dem vänner jag har i mitt liv nu och som jag har i Sverige kommer fortsätta vara där oavsett vilket land jag bor i eller hur ofta eller sällan vi ses. Jag är alltid där, bara i era hjärtan, minnet och ett samtal ifrån.
Idag har jag spenderat dagen med en nyfunnen vän. Hon är fantastiskt fin och jag är säker på att vår vänskap också kommer växa sig stark. Hon är lite som vem jag är idag. Jag ska inte sticka under stolen med att jag har förändrats sedan jag flyttade, eller sedan jag kom in i ett seriöst förhållande. Trodde nog aldrig jag skulle förändras så mycket som jag gjort för en kille. Nu är han ju inte vilken kille som helst utan mannen i mina drömmar, men jag trodde ändå jag var helt klar över vem jag var och hur jag skulle leva mitt liv.
Min fina vän här i Qatar lever ungefär samma liv som jag själv, förutom att hon är nybliven mamma till en otroligt söt liten pojke. Hennes man jobbar på samma jobb som min kära karl. Vi lever på samma tider, vi gör samma saker, vi har samma intressen.
Idag hände även en rolig sak när jag var och hälsade på. Hon berättade att hon köpt en klocka till sin man till alla hjärtans dag så hon gick och hämtade den för att visa den för mig. När hon kom så kände jag igen lådan hon höll men jag tänkte tyst för mig själv att det inte kunde vara möjligt. När hon öppnade kartongen så var det mycket möjligt. I kartongen låg en exakt likadan klocka som jag köpte till Hashem på hans 30 års dag fast hon hade köpt en i bronze. Vad är oddsen på det?!
För att tillägga köpte jag min klocka i November förra året och i Dubai. Väldigt roligt att vi återigen kom på att vi är väldigt lika hon och jag.
Vänner är otroligt viktiga i livet och dem kommer alltid vara där. Fysiskt eller inte så kommer dem alltid vara där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar