Just quit?!

Nikotin är jag som många kanske vet beroende av. Jag föll för två tjejers charm i gymnasiet, ( japp, ni läste rätt, gymnasiet. Inte högstadiet som andra normala kanske hade gjort.)
Det är ju barnsligt lätt att börja med dem där pinnarna, men det är ju sjukligt svårt att sluta.

Jag vill inte röka mer, när jag röker tycker jag inte ens om det längre och jag släcker den innan den är färdig. Men. Sen när man bestämmer sig för att sluta, då tänker man ju inte på något annat än den där dumma cigaretten. Varför är det så?
Jag känner mig fräschare och piggare utan, men när H kommer hem och jag ser cigaretterna då tar hjärnan över och jag kan inte tänka på något annat.

Dem säger att det tar lite mer än 48 timmar för nikotinet att lämna din kropp, resten av resan är det mentala. Man behöver alltså självbehärskning eller kontroll eller vad dem nu kallar det. Kan nog inte påstå att det är något jag har.
Om man har något som motiverar en, joo, det hjälper, men det tar ju inte över ändå.

"Slutade" varje fall för två dagar sen alltså i söndags, har de två dagarna tagit en cigarett om dagen som jag tänt och släckt lite när jag ville och sen har jag tänt en till H när han ska ha en. Ska nog kasta in honom i badrummet när han ska röka. Det går bra så länge han inte är hemma. Japp så får det nog bli.

Det är alltså bara inte att sluta. Det krävs styrka och vilja för att sluta. Viljan har jag, men styrkan den kommer och går. Jag är varje fall stolt över mig själv hittills.

Jag kommer klara det, kampen är igång!

Xoxo