Denna morgon höll jag på att göra samma sak. Man är så van, nu lät det som jag gjort ett test varje månad, så är självklart inte fallet, hehe. Jag höll varje fall på att under min tandborstning kasta även detta test i soporna för att jag var säker på det skulle vara negativt. Under någon nano sekund kunde jag dock i min ögonvrå utskilja fler än ett streck på denna sticka.
Jag tappade tandborsten i vasken, tog upp handduken torkade av mina händer för att sen rå stirra på denna lilla sticka. Kontrollstrecket var där, och det var även ett kors i resultatrutan!!! Jag sprang ut till min kära man och slog på honom med handduken, som jag av någon anledning fortfarande höll i handen, och sa upprepande gånger: Im pregnant, im pregnant!!
Han drog handduken och testet ur mina händer, stirrade på testet en stund, sen reste han sig upp, gav mig den varmaste kramen jag någonsin fått och sen sa han: You are pregnant, we are having a baby. Jag har aldrig känt en sån lycka i hela mitt liv. Det är min tur att få en liten liten bebis. Jag får behålla den, behöver inte lämna tillbaka den till mina systrar eller någon annan. Jag passar inte bara detta barn, detta barn kommer var mitt alldeles egna lilla mirakel.
Vår graviditet var planerad och tog tack och lov inte speciellt många försök, andra försöket för att vara mer exakt.
Även detta är jag otroligt tacksam över. Man har läst många, skrämmande många, historier om kvinnor och deras män som försöker i åratal utan att få ett plus på deras sticka. Jag lider något enormt med dem.
Nu har vi äntligen varit hos läkaren och nu vet vi äntligen att vi väntar en liten SON!!!! Jag blev så otroligt chockad för jag var så inställd på en flicka men nu när jag vet att det är en pojke känns det bara så självklart att det är det!! Vi väntar en liten Adrian. Allt såg jättebra ut, hjärtat slog fint, allt utvecklades som det skulle och vi blev framflyttade en dag. Tror det kommer ändras med tidens gång dock. Men guuuuud vad jag är lycklig!! När vi först fick reda på att jag var gravid så var min allra första tanke att vi väntade en pojke. Detta ändrades dock med tidens gång. Hashem har inte riktigt uttalat sig förutom i eftermiddags när han sa, i have a feeling its a boy. Han hade verkligen rätt.
Vilken känsla, verkligen, vilken känsla. Grät självklart under tiden hehe. Var även så inne i mig själv och min bebis att jag inte uppfattade första gången dem sa att det var en pojke. Det var när Hashem sa, "yeah now i really see its a boy", jag bara "its a BOY??!!!!" Ååååh som jag grät då!! Av lycka självklart!!!
Min älskade lilla Adrian! <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar