Extra long...

Som gravid tar allt mycket längre tid än vad det i vanliga fall gör. Jag är van vid att städa snabbt, gå snabbt, duscha snabbt, sminka mig snabbt, ja ni förstår...

Nu kan man nästan dubbla om inte trippla tiden det tar för mig att ta mig från punkt a till b eller att få på mig några kläder. Jag och Jessica går alltid snabbt medan Johanna är lite på efterslängen, nu hade det sett ut såhär: Jessica, Johanna, ...., ....., jag! Hehe. Helt sanslöst vad sakta jag går just nu. Försöker verkligen gå snabbare för Hashem är precis likadan som mig och J, och han försöker verkligen gå saktare men oftast failar båda två så han är en bit före mig alltid. Gör inte så mycket, jag vet själv hur frustrerande det kan vara att gå sakta, går liksom inte. Hehe. 

Något annat som också tar längre tid är att städa! Jisses. Det kan ta mig en hel dag att städa undan här hemma, och då har vi det inte ens speciellt stökigt. Antingen får jag sammandragningar, foglossningen börjar smärta, jag blir trött, glömmer av vad jag höll på med?!, svettattack, eller så blir jag yr. Jag började städa för två timmar sen och då har jag endast hunnit med att fylla och starta tvättmaskinen, plocka undan H's kläder från tvättstället, diskat fem saker, och torkat av i köket. Det var vad kroppen ville göra innan den sa stopp. Tänkte att jag kunde vila upp mig till tvätten är klar och sen köra igång pass två. Hehe. Känner mig som tant Agda 90 år ibland. 

Idag kommer våra vänner över, var ett tag sen alla var samlade av olika anledningar så det ska bli trevligt! Tänk sen när Lilleman är här också, sååå mysigt! :)) 

Kanske ska baka något dagen till ära? Har några päron som jag inte gillade att äta sådär bara, hade inte rätta konsistensen hehe, kanske kan slänga ihop en päronkaka? Kanske kunde smakat. Fast nu var det ju det där med energin också... Kanske overkill att städa OCH baka på samma dag. Hmm. Får se. 

Ni får ha en trevlig dag varje fall! 

Xoxo

Reading a story

Idag lyssnade jag och Lilleman på Bamse. Laddade ner en ljudbok på ipaden så vi kunde ligga och lyssna på lite sagor, mysigt. :)) A tycker om när jag läser för honom. Känns lite konstigt att sitta här och läsa högt för en mage bara men han hör ju faktiskt mig hehe. Han sparkar varje fall alltid under våra sagostunder, dem är dock alltid på engelska så visste inte om svenska Bamse skulle gå hem hos min bestämda son men det gjorde det! :D äntligen lite svenskt som går hem också. Hehe. Kanske mitt eget fel, är inte sååå himla duktig på att prata på svenska med magen. Tror det går bättre med det när han är ute, kommer nog komma mer naturligt då kanske. Hehe vet inte. Pratar inte svenska med katten heller så vem vet. 

Varje fall, jag somnade som ett litet barn under vår sagostund, så himla mysigt att ligga där och lyssna på en saga! :)) måste jag nog införa som tradition här hemma. Sover så dåligt om nätterna nu, har ont lite överallt, kramp i ben eller armar, ryggen vill inte alls, ja ni vet. Hoppas A gillar sagor när han är född också, tycker det är så fint att man läser en saga innan man ska sova, gjorde alltid pappa till mig när jag var liten. Minns dem stunderna, lugna och fina, han hittade dock oftast på egna sagor, känner inte att jag är lika kreativ där, hehe. Köpte en samling av alla Disney karaktärer som jag kan läsa för han istället. :)) 

Nu kommer snart älsklingen hem, yaaay! Han som ska laga mat idag också, skönt! Hehe. 

Ha en trevlig kväll! :) 

Xoxo

Are words enough?

Ibland så blir jag så ledsen att jag är så långt ifrån min älskade familj och mina underbara vänner. Jag har alltid funnits till hands för alla som behöver mig och har, om jag kunnat, varit bland dem första som kom i de olika situationerna som uppstått. 

Nu har två av mina finaste vänner hamnat i situationer, tråkiga situationer och jag är inte där. Det gör ont i mig och jag känner mig så liten och otillräcklig. Vill typ flyga hem bara för att få ge dem en kram. Försöker ju självklart vara där för dem ändå, men är ord verkligen tillräckligt i vissa situationer? Den fysiska närheten hjälper ju mer ibland än alla ord i världen, och då failar jag ju stort i min roll som vän. Kan ju dock inte göra något annat så hoppas ni vet att jag hade funnits där vid er sida om jag kunnat! Älskar er så mina fina. 

Till något helt annat, så var jag på sjukhuset i morse. Det gick rätt fint, mycket trevligare niqab dam idag. Lämnade av mina papper och kom in i systemet så nu väntar jag bara på att bli uppringd så jag kan få min första appointment. :) 

Ha en trevlig dag kära ni. 

Xoxo

Traditional food

Idag lagade jag hederlig svensk husmanskost i form av kålpudding! Jag har varit sugen på det så sjukt länge nu så idag tog jag slag i saken och gjorde ett tappert försök. Ville egentligen ha kåldolmar men det kändes lite som överkurs då knappt min kära mor gör dem själv. Kålpudding blev det varje fall och herregud vad gott det blev!! Både jag och Hashem vräkte i oss så nu sitter vi här med ömma fulla magar. :)) 

På tal om magar så har min mage varit otroligt lugn idag! Det gillade jag verkligen INTE. Har vant mig vid att få känna min underbara prins varje dag, flera gånger om dagen och idag gav han mig nada. När vi ätit så tänkte jag att han kanske kan köra igång ett pass men icke då. Hashem, räddaren i nöden, samt pappan till min älskade prins, la bestämt hand och huvud på magen och började prata med honom på persiska. Jag lovar att det tog ungefär 30 sekunder sen var det full aktivitet i magen!! Sååååå skönt!! Min älskade lilla prins saknade bara sin pappa. Sötnos. 

När vi ändå är inne på mag-prat så kan jag även meddela att magen fortsätter växa i omkrets och nu har även naveln ploppat ut! :)) 

Ni kan ju ignorera håret på magen, hehe. 

Jag älskar min mage och kommer sakna den något enormt när A är ute. Älskar klappa och mysa med den det första jag gör när jag vaknar och det sista jag gör innan jag somnar. Självklart kommer det vara tusen gånger mysigare att få mysa med A det första och sista jag gör om dagarna men att få vara gravid och uppleva denna resan är jag otroligt tacksam över. Det är ingen självklarhet för alla av olika anledningar och jag är enormt tacksam över att jag får uppleva det så jag tänker njuta varenda sekund som är kvar! 

Bjussar på en bild på den växande kulan också. :) 

Nu ska jag och magen slänga oss i duschen sen ska jag inte göra något annat än att mysa med min älskade man. Ha en trevlig afton! 

Xoxo

Skype <3

Jag vet att jag nämnt det förutom men det tåls verkligen att sägas igen, jag älskar Skype!! Häromdagen ringde syster Stina upp på Skype, söta lilla Cornelia försökte äta upp mig och Hashem och hon har blivit så stoooor! Sist vi såg henne låg hon som en liten korv i Hashems famn och nu satt hon där och "pratade" med honom istället. Ååååh. 

Vi pratade, pratade och pratade, Emilia ringde på FaceTime från Göteborg så då fick vi prata en sväng med henne också. Det jag vill få fram är att vi spenderade lite över två timmar med varandra och när vi lagt på så kändes det verkligen som vi hade varit hemma hos dem och umgåtts en kväll. Jag var så lugn i kropp och själ. Älskade familj vad ni betyder mycket för mig. <3 

   Lillfisarna <3

Jag har också gått och blivit beroende av Paradise hotel, jisses vad underhållande program!! Hehe. Hashem beskrev det som jag satt och tittade på mjukporr. Kanske kan hålla med honom lite, hehe. Men det är ändå otroligt underhållande, intriger på hög nivå! :D 

I morgon ska vi, eller jag, till sjukhuset och bli inskriven där. Får se hur det går. Sist jag var där var det en niqab (den där svarta dräkten som döljer allt utom ögon) dam som var mest otrevligt och inte alls hjälpsam. Hoppas jag har bättre tur denna gång, nu har jag varje fall med mig 1000 olika papper som hon kan välja mellan så rent logiskt borde hon vara nöjd. Vi får se, jag håller mig optimistisk. ;P 

Idag är det 60 dagar kvar!!! I morgon är vi alltså under 60, gaaaaalet!!! Wiiiieeee snart är vi föräldrar på riktigt!! :D 

Nu ska jag slå på ett avsnitt av P.H :))

Xoxo

Week 31+

Herregud vad tiden går snabbt?! Om ynka 62 dagar är Lilleman beräknad att komma, helt galet nära. Tycker jag säger det hela tiden och förvånas varje vecka, eller ja dag, över hur nära det faktiskt är. Vi är redo dock. Känner att vi vill börja vårt liv med lillen nu.

Lilleman där inne fortsätter vara aktiv, det har han varit mest hela tiden tycker jag. Ända sen jag började känna han sparka känns det som han aldrig slutat. Inte för att jag vill att han ska sluta, hehe, menar bara att han är en väldigt aktiv pojke där inne i magen. Dem flesta apparna skriver att dem har lugna stunder och att dem speciellt nu i dessa veckor sover ganska mycket, det stämmer icke på vår lille krabat! :D Jag gillar det dock! Förutom det faktum att det 80% av tiden gör ont när han sparkar då. :P 

Lilla, eller ja stora jag, mår också bra. Mina fingrar och fötter har börjat fyllas med vätska nu känner jag. Ringarna sitter alldeles för hårt så dem får jag nog hänga i halsbandet istället. Mina skor börjar också bli trånga, det gillar jag inte! Mina älskade skor. Hoppas det återgår till sitt vanliga sen när han är ute. Kommer dö om jag inte kan använda mina fina fina skor. 

Magen tog sig ett skutt dem senaste dagarna. Den gick från 101 cm till 105 på två eller tre dagar, minns inte heeelt vilken dag jag mätte sist förra veckan. Vilket fall som helst är det ju ett skutt på 4 cm på så få dagar! Jag älskar det! Hehe vill att min mage ska bli stooooor och fin. Älskar fina stora gravidmagar! Omneya tycker jag är konstig hehe, hon älskar sin lilla näst intill obefintliga mage och jag vill bara att min ska bli större hehe. Hon var förövrigt otrooooligt liten med hennes lilla son också. Minns att jag träffa henne första gången när hon hade en månad kvar till BF och jag såg inte ens att hon var gravid förrän hon bytade till en lite tajtare tröja, hur sjukt är inte det?! Undra var han befann sig där inne i magen? Hon hade dock enooooorma bröst. Trevlig information jag delger nu, hehe, men det var helt sinnessjukt vad stora dem var. Denna gång blir nog detsamma. Ingen mage alls har hon men hon har en hylla som fått Dolly Parton se liten ut. 

Sidospår. Min mage skrev jag ju om. Jag funderar på när jag ska göra min gipsmage?? Jag vill inte vara för stor när jag gör den, vill att den ska vara sådär lagom stor och fin så den ser fin ut när den hänger där på väggen. Inte som en flodhästs mage liksom. Kanske ska göra det nästa fredag? Är ändå v 31+6 då, alltså nästan v 32. Vet att många gör den v37 men jag känner att det är lite sent. Sen är jag dessutom nojjig över att han kommer tidigare och att jag då inte hinner göra min gipsmage och det skulle vara väääldigt tråkigt! Vi ska också fotograferas nästa vecka så det kanske hade varit fint om magen hade varit från samma vecka som bilderna? Eller det kanske blir kaka på kaka då? Ååååh jag vet inte. 

Hashem är alltid så "vi gör som du tycker, så länge du är nöjd är jag nöjd" också, inte mycket till hjälp i mina beslut ibland. Det är Iof väldigt skönt för jag har fått precis som jag velat när det kommer till Adrian än så länge, men ibland hade han gott kunnat säga " vi gör gipsmagen i v 34", typ. Hehe

Bild på dagens mage. 

Nu måste jag gå! En ny vän kommer över på lunch om 10 minuter och jag måste nog städa undan lite här! Hehe. Ha en trevlig dag!!

Xoxo

A visit to the park and problem with stroller...

Idag är det fredag och vår lediga dag! Yay! Hehe. Dagen började med ett tråkigt samtal från älskade Johanna, :(, beklagar verkligen igen gumman min, även otroligt skrämmande att mina drömmar blir Sanna ibland. Min dröm tio minuter innan Johanna ringde uppstod i hennes verklighet. Helt sjukt. Kanske är synsk? Vad vet jag, läskigt varje fall! Kan ju hoppas att mina hormon-drömmar om Hashem ALDRIG kommer inträffa i verkligheten! Då slutar jag nog sova! Hehe. 

Nånå, vi klädde varje fall på oss och begav oss till aspire park inne i Doha för att möta upp H's mamma, syster och hennes dotter. Väldigt trevligt och vi hade passande nog otroligt härligt vårväder idag! Gillas! 

Hashem mamma hade lagat lunch, som jag saknar hennes mat! Blev ju ordentligt bortskämd där ett tag och fick den levererad hem till mig varje dag. Lyx. Vi gick runt lite i parken men mest satt vi och mös i solen och busade med en vänninas otroligt charmerande dotter. 

Efter parken gick vi in till köpcentrumet bredvid för att titta och provköra det vi trodde skulle bli vår slutgiltiga vagn. Jag har nämligen ändrat mig 1988934 ggr och var nu bombsäker på mitt val. Vi kom in, jag gick med ett leende fram till vagnen och Hashems reaktion när han såg den var: nej! Jaha. Efter en stund sa han dock om de är den du vill ha så är det den vi köper. Jaa, sa jag lite tveksamt. Inte kul att köpa något som jag vet han inte gillar. Säljaren kom varje fall fram till oss och det visade sig att dem Inge hade liggdelen i den färgen och vi ville inte ha någon av dem andra färgerna så valet blev i slutändan väldigt enkelt. Vi tänkte då snabbt att vi går tillbaka till förgående val men då visade det sig att den färgen vi ville ha på den vagnen är ute ur sortimentet och finns inte att få tag på. (om vi inte vill beställa den själv från UK dvs och betala en enorm summa för frakten) Han sa då att den finns i svart vilket alltid funkar, jo sa vi då, han skulle gå och dubbelkolla så dem hade den på lager. Han knappade och knappade på datorn, fortsatte vara väldigt tyst, sen kom det fram ett väldigt ursäktande den finns inte heller på lager. Nähä. Hur lång är väntetiden då? 3 månader. Jo men tjena. Såååå nu står vi här utan vagn och utan att riktigt veta vilken vagn vi ska ha. 

Min spontana tanke är att gå tillbaka till vår ursprungliga vagn, får se hur vi gör. Försäljaren från Mamas and papas skulle ringa Hashem i veckan om det var så att den svarta vagnen kom i deras leverans. Såfall köper vi den, annars blir det nog vår första tanken. Tiden får utvisa med andra ord. 

Jag och ovissheten igen, gillar det inte! 

Blir alltså antigen denna vagnen fast i svart eller.... 

Denna.. 

På vägen hem kunde jag knappt gå längre. Hade en fruktansvärd smärta av fogisen och sen strejkade mina fötter i mina nu alldeles för tajta skor också! Aj aj aj. Min fina man ska snart massera dem ömma fötterna. Vilket han för övrigt gör var- varannan dag, måste ju få skryta lite om min älskade man. ;)) 

Nu ska jag avrunda, lille A vaknade till liv så ska mysa med han lite. :) <3

Xoxo

The cat

Min katt, eller ja vår, har den senaste tiden varit väldigt närgången. Kan ett katt lida av septationsångest? Eller hon kanske känner av Lilleman i magen och vill vara nära?? Jag vet inte men var jag än går, går hon, sätter jag mig ner bara för någon minut, ja då är hon där i knäet eller precis intill mig. Väldigt sött i och för sig men kanske blir lite problematiskt sen när A är här och kommer ta upp min famn. Eller så är det han hon vill åt och så får jag sitta här själv medans dem två myser. Hehe. 

Ja ni ser ju själva. Så här ser du ut mesta delen av dagen. Sötnöt. Min mage har för övrigt sjunkit sen han bytade läge där inne. Mysigt. Börjar hända saker där inne. Det känns skönt. Känns som slutet är närmare då. :)) om 4 dagar är det bara två månader kvar till BF, hur häftigt är inte det?! 25 års väntan är äntligen snart över! :)))

Nu ska jag mysa med min fina man (tänk att jag är gift med mannen i mitt liv och vi väntar vårt älskade kärleksbarn, LYCKLIG kvinna är jag)!! 

Xoxo

Bloglovin'

<a href="http://www.bloglovin.com/blog/8122215/?claim=ajuwa4gysz3">Följ min blogg med Bloglovin</a>
Asså hur smart är inte bloglovin?? Förstår inte hur jag kunnat missa detta. Alla dina bloggar du läser samlade på ett ställe och den säger dessutom ifrån när någon skrivit något nytt så man slipper gå in och kolla varje dag! Smart, smart! Känns dom detta kanske funnits ett tag och jag bara är allmänt bak? Hehe nåja, jag är up to date nu varje fall!

Vi fick tillbaka resultat på mitt urin by the way, (om några av er har suttit och undrat :p) det var varje fall helt normalt igen så det var ju bra! Vi fick även vår remiss till sjukhuset så på söndag ska jag dit! Tror jag. Hehe. Blir aldrig som vi planerar hehe, men någon gång innan vecka 32 ska vi skriva in oss. Så vi har drygt en och en halv vecka på oss att planera och planera om ;) 

Så här fin blev A's blöjhängare, mycket finare än sin originella påse, dont you think?? :)) 

Hörs kanske sen! :) 

Xoxo

Worth the wait!

Det var faktisk värt väntan på internet. Vi har ett väldigt snabbt och starkt(?) internet, mina Skype samtal, Viber kvaliteten är helt utmärkt. Inte nog med att internet är bra, vi har fått en helt fanatiskt tv-box. Man kan hyra filmer, köpa till och ändra utbud på tv lite hur man vill utan att behöva gå och teckna något nytt avtal hos operatören. Vi kan dessutom, och detta är det bästa, hoppa fram och bak i tiden hur ofta och mycket vi vill. Om det är något program vi missat kan man enkelt bara trycka på en knapp så startar den om, eller om man vill se ett program i förtid trycker man lika enkelt på en knapp. Helt fantastiskt! Vi kan även spela in, växla mellan inspelning och live-tv, nej, jag är HELnöjd! 

Ville bara kika in och meddela detta. Hehe. Nu ska jag och mannen mysa med grönsaker och dippa till en omstartad film ;) hehe 

Ha en trevlig kväll! 

Xoxo

Har jag visat Adrians fina skötbord? :) längtar till hans säng är här så rummet blir komplett! <3

Happy Birthday!!!

Nu har jag, Lilleman och syster (via whatsapp, go to love whatsapp) packat hans väska till BB. Man längtar ju något fruktansvärt mer när man ser alla små kläder, strumpor och nappar. Dör så sött allt är! Älskar lillens kläder också, dem är så fiina allihopa! :)) 

Hans hemgång outfit <3 

Har fortfarande inte börjat packa min egen väska men jag har lagt fram en del som Stina tipsade om! Sköna kläder och sånt där använder jag ju fortfarande då det är typ det enda jag kommer i nuförtiden. Storlek 34 passar inte en växande gravidmage, lår och rumpa, så nu vet ni det. Undra om jag någonsin kommer komma i mina jeans igen?? Kommer bli en dyr historia om jag inte gör det! ;p 

Trycket har lugnat sig lite nu, även lilla jag. Återigen kom Stina till min räddning. Hehe. Skönt att ha systrar som gjort det har ex antal gånger redan som kan lugna ner en. Stina har ju trots allt gjort det fem gånger så hon om någon vet ju vad hon pratar om! :) känns skönt! Min lilla graviditets guru! 

Om han har fixerat sig eller fortfarande är ruckbar vet jag ju dock inte men känns ändå skönt att veta att det inte var dags att föda varje fall! Man kan lätt skrämma upp sig själv när man inte vet hur allt ska kännas osv. Fick varje fall panik nog över att han ska komma tidigare så därav packades BB-väskan idag! Hehe. Sa även till min kära man att dem får börja bygga vår säng nu så han har något att sova i när han kommer. Nog för att han inte ska komma än på ett tag men känns skönare att ha allt hemma. 

Tänkte även passa på att skriva GRATTIS till min älskade, finaste, bästaste, underbaraste Johanna som finns i hela vida världen!!! Du är verkligen en av dem finaste människorna som finns och jag är otroligt lyckligt lottad som har dig som bästa vän! Du är lätt den roligaste mest förvirrade och skönaste tjejen och jag ser fram emot att få dela 10 år till (och massa massa mer efter det) med dig och få skapa ännu fler roliga och underbara minnen! Älskar dig såå otroligt mycket kära du! Längtar till vi ses i sommar!! <3 <3 <3 

Här kommer en trip on memory lane :))

Hmm..?

Ååååh, hela natten och hela dagen har jag haft ett sånt fruktansvärt tryck nedåt. Vet inte om det är för att Lilleman håller på att fixera sig där inne eller om han bara sjunker ner i bäckenet mer eller vad det är? Det är som en ilning i hela framsidan och ett tryck på baksidan som gör att jag tror jag vill sköta magen var femte minut. Eller ja, varje minut om vi ska vara helt ärliga. Dock falskt alarm. Kvar gång på gång är trycket. Sparkarna kommer uppåt mot revbenen så rent logiskt kan de ju vara att han ligger med huvudet ner. Tänker bara att det är lite tidigt med fixering, eller? Är ju trots allt bara 30+2? 

Jag vet inte. Idag spenderade jag dagen hos kära Omneya. Vi firade att dem väntar en liten flicka och vi pratade en hel del förlossning och bebis. Mysigt! Älskar att så många runtomkring mig är gravida. Eller ja, rent tekniskt är det ju bara Omneya då dem andra befinner sig i Sverige men det räknas ändå! Nicole har jag dessutom daglig kontakt med så det är ju inprincip som om vi umgås varje dag. Fast via media och inte irl. 

Trevligt hade vi varje fall. Jag kunde inte riktigt koncentrera mig dock, detta jäkla tryck tar upp 90% av min koncentration. Trött är jag också. Hehe. Kanske ska sluta blogga nu innan detta inlägg övergår till något hormonellt och negativt. 

Bjuder på en bild på mig och söta Ali, var gravid i v 20 något här tror jag. :) 

Ha en trevlig kväll! 

Xoxo

Sleepless in Doha

Jag hoppas verkligen inte att min insomnia från graviditetens början är tillbaka på besök! Inatt sov jag totalt 1 timme tror jag det blev, och det var inte ens en komplett timme, utan 3 minuter hit, 7 minuter dit... åååh. Jag hatar att inte kunna sova! Natten är så otroligt lång och tråkig. Natten är dessutom dem timmar man bara vinner (gravidtimmar man vinner) genom att ligga i en skön säng och bara vara. Förutom i natt då. Min hjärna var seriöst inte tyst en sekund! Jag hade så otroligt många tankar, ideér, planer, visioner, tänk om, tänk när, vad händer om, vad, var, hur, när, varför??!!! Gaaaaah!!!

En fullständigt hormonfylld gravid SÖMNLÖS kvinna är nog inte att leka med heller. Kan ju hoppas jag slumrar till nu ett tag så min stackars man fortfarande kan älska mig i morgon. Hehe.

Xoxo

It's a GIRL!!

Precis som vi trott ligger det en liten flicka i min vän Omneyas mage!! Sååå himla sött! Hon eller ja dem, ville så gärna ha en liten flicka då deras första var en pojk, ville helst bara ha två barn också så detta är ju fantastiskt kul! Adrian har dessutom en flickvän redan! wiiieee haha!
Kan bara tänka mig så söt lilla tösen kommer bli, Omneyas krulliga hår och Mustafas stora rådjursögon! :D

Skulle ge mig på att titta på en förlossningsvideo såhär på morgonkvisten men det kan jag ju bara fet glömma! Kommer ju aldrig kunna föda själv om jag ska titta på det där. Nej nej nej! Tror det kan fungera för vissa, förbereda sig mentalt eller vad det nu ska hjälpa en med. För mig resulterar det endast i total panik och om jag ska vara helt ärlig ser det fruktansvärt groteskt ut också. Återgår nog till min visuella träning istället. 

Idag ska vi på återbesök hos läkaren, igen. Varit där typ varje vecka i en månads tid nu, om inte mer. Gick ju och blev extremt förkyld häromtiden och den ville verkligen inte gå bort så vi fick vecka efter vecka komma tillbaka och kolla tillståndet och ta nya prover. Sist vi var där var jag frisk och tänkte att det skulle bli sista gången vi kom, men då visade det sig att jag tydligen hade bakterier i urinen. Fick med mig en dos antibiotika hem, (som vi för övrigt undvikit i tre veckor för jag är gravid) och fick sen en NY tid till idag då. Så, idag ska vi dit och kissa, eller jag ska, inte hashem, hehe, och sen får vi förhoppningsvis resultatet direkt så vi sen kan få vår remiss till sjukhuset. Känner att det är dags att bli inskriven där nu så man kan lära känna läkare och sköterskorna så gått det går. Sen är det ju ändå inte säkert att det blir just den läkaren som kommer förlösa mig sen, men man kan ju alltid hoppas. :)
Skulle vara skönt att se hur allt är uppbyggt där inne varje fall, och gå igenom förlossning med en läkare som med säkerhet vet vad han/hon pratar om, få se rummen och ja, hela förloppet.

Ha en trevlig vilodag, här är det redan måndag, hehe!
Xoxo

Waiting...

Åååh, jag tycker nästan synd om alla kvinnor som just blivit gravida. Alltså inte för att dem blivit gravida, utan för dem har så otrooooligt långt kvar att behöva vänta. Hehe. Känner mig inte färdig med min graviditet riktigt men ändå så vill jag bara få träffa honom nu! Jag vill ha honom i min famn, jag vill se hur han ser ut och jag vill starta vårt liv. Känns lite som man är på paus nu fram till han kommer. Allting här hemma är färdigt, och är det inte här så vet vi när det kommer. Allt är så planerat och redo och det ända som saknas är lille A. När ska du komma?? 

Det om något är jag inte riktigt är till freds med just graviditeten, ovissheten om NÄR han kommer. Vilken dag det blir, vilken tidpunkt, kommer Hashem vara hemma? Kommer han hinna hem? Kommer jag veta när det är dags? Har så många frågor i mitt huvud just nu att jag inte kan koncentrera mig på något annat. Kan knappt titta på film längre. Har inte ro i kroppen. 

Står att det är normalt nu i slutet att man som föderska går in i sig själv och får svårt att koncentrera sig eller tänka på något annat som inte har med bebisen eller förlossningen att göra. Det känns så nära men ändå så otroligt långt ifrån. Jag känner mig redo men ändå fullständigt livrädd. Inte för själva förlossningen eller smärtan konstigt nog, utan för ansvaret tror jag, eller känslan av att det är mitt barn. Kanske är det ovissheten igen, ovissheten över hur det kommer kännas, all den nya kärleken som kommer komma som man aldrig känt förut, känslan av hans hud under mina fingrar, hans lukt, känslan av att vara mamma, man har ju verkligen ingen som helst aning om HUR det kommer kännas, tror det är det som skrämmer mig. Jag vill ha kontroll, helst på allt runt omkring mig. Klarar tex inte av för stora folkmassor, typ festivaler och sånt avskyr jag. Har ingen som helst kontroll på folket runt omkring mig! Var dem ska gå eller vem som äter vad, hehe, knasigt. 

Jag längtar varje fall något enormt och idag är vi ännu ett steg och en vecka närmare, vi gick in i vecka 31 idag, 30+0 för att vara exakt! :D Endast 69 dagar kvar till BF, det är ju egentligen ingenting!! Tänk att om tre månader är han garanterat här! Det känns rätt skönt!

Vi mår varje fall utmärkt! Foglossningen är kvar men börjat vänja mig vid konstant smärta nu. Min lilla prins växer, börjar bli trångt inne i magen känner jag. Han är inte alltid till freds med det känns det som. Vet inte riktigt hur han ska ligga alltid, slutar oftast med att huvudet är ner och benen upp och sparkarna mot revbenen fortsätter, hehe. Det är helt okej dock, hade gärna sett att han börjat lägga sig till rätta nu. Sparkar och slag är inte längre så mysiga, får man ens säga så? :p älskar ju självklart att han sparkar men dem gör mest ont nu och det är mest obekvämt. Hicka har han väldigt ofta! Tränar på sin andning min söta lilla sockertopp!! <3 <3 

Min vikt är stabil fortfarande, gått upp ett halv kilo på tre veckor blir det nog nu, så från start har jag gått upp nästan 12 kilo. Helt okej känner jag! Kunde ju varit betydligt värre. Hehe. Får se var det slutar, är väl massa vätska och sånt trams som ska komma nu :), så länge min prins och jag själv mår bra spelar det inte så stor roll! 

Mina drömmar är också HEEEELT absurda! Dem är 90% av tiden negativa och hemska och dem andra 10% minns jag knappt när jag vaknar. Otroligt frustrerande. Jag är i normalt tillstånd en positiv och glad person, i mitt gravida tillstånd är jag tydligen negativ och arg. Jag har gått från optimist till pessimist på bara några få månader. Hoppas onekligen att min positiva inställning kommer tillbaka. Inte att jag inte är glad, det är jag självklart. Men hade ni varit inne i min hjärna och hört alla sjuuuka hemska tankar som försiggår där inne hade ni blivit chockade. Det värsta är att jag inte alls kan kontrollera dem heller, dem bara är där. 

Inte tagit någon bild för dagen än så ni får nöja er med en från förra veckan! :) 

Ha en trevlig lördag mina vänner! 

Xoxo 

Persian

Idag är det fredag och då är H äntligen ledig. Idag var han dock borta större delen av dagen då han var på vår nära väns mammas begravning. Tråkigt värre. Må du vila i frid, hoppas du har det bättre nu. <3

Min kära man kom varje fall hem och hämtade upp mig vid halv sex tiden och så begav vi oss in till storstaden. Det stod köpa filmer och äta på restaurang på schemat. Absolut inget mig emot då jag var fruktansvärt hungrig och ganska sugen på en lugn hemmakväll med min kärlek. Vi hamnade på en persisk restaurang, hujjedamig vad fint det var på restaurangen!! Asså, det måste varit dem finaste inredningen jag sett på väldigt väldigt länge. Ja, tummen upp! Maten var för övrigt himmelsk också. Tänker inte ens försöka förklara vad vi åt men gott var det ;) 

När vi kom hem började vi storstäda, vår älskade (läs: just nu hatade) katt som är inne i sin fertila period har kissat ner hela vår soffa inte bara en utan TRE ggr sen igår så huset hade en vis doft. Ingen trevlig doft kan jag meddela. Hashem tog tag i det hårda tunga jobbet som jag inte kan/får göra med min foglossning och jag höll mig till att damma och tända doftljus, hehe. Renbäddade Iof också. Nu ligger vi båda i varsin soffa helt utmattade och tänkte slå på en film, den nya filmen med Mark Wahlberg blir det i afton!  Bjuder på lite bilder från dagen. :) 

Detta är en persisk efterrätt, tro det eller ej med det är glass! Eller ja, klassificerat som glass enligt perserna, hehe. Otroligt gott är det! Ser ut lite som en blandning mellan spaghetti och ris och sen dränker( enligt mig som älskar citron) den med citron. Mums! 

Tog oss några koppar saffrans te också. Himmelskt gott. Ja ni märker kanske att jag är nöjd med kvällens måltid. Hehe. 

Finaste mannen i hela världen. Även den ensamma ägaren till mitt hjärta. Jisses vad jag älskar dig!!

Tjocka jag, hehe. Jisses vad jag älskar dig där inne också! Adrian var för övrigt HELnöjd över matvalet. Var inte stilla en sekund under hela måltiden, hehe, sötnosen. Pappas pojke. Trodde det löd "mammas pojke, pappas flicka"? :p Nånå ska nog vinna hans kärlek när han väl är ute! :)) 

Ha en trevlig kväll! 

Xoxo

Friends

Jag är otroligt lyckligt lottad när det kommer till mycket och något av det är mina älskade vänner. Har så många fina flickor som jag fått äran att lära känna och få dela livet med. Kärleken för din partner är så klart otroligt viktigt och det största som finns men en vänskap betyder så himla mycket på ett helt annat sätt. Jag vet seriöst inte vad jag hade gjort utan vissa av mina vänner eller var jag hade befunnit mig idag om det inte varit för dem. 

Igår pratade jag med Jessica och Johanna över Skype i nästan två timmar och det kändes så lätt och smidigt, det bara flöt på. Det kändes som jag satt där i soffan med dem och vi hade en av våra traditionella filmkvällar som oftast slutade med att vi inte såg någon film för vi hade så mycket att prata om. Jag älskar verkligen dem två sockertopparna något otroligt mycket och vi har gått igenom så mycket tillsammans, fint som mindre fint. Bråken har varit där men jag kan seriöst räkna dem "stora" bråken på en hand. Hur fint är inte det? 10 års vänskap i år och den är otroligt mycket starkare nu än förra året och den kommer vara ännu starkare nästa år än detta året. Åååååh. Sentimentala jag. Men jag kände mig så hedrad igår att jag fått äran att vara deras vän! 

Saknar er mina duvor. Otroligt mycket. Tänk att nästa gång vi ses är det en till i gänget. En liten liten prins, min lilla son. Vi går in i en ny del av livet tillsammans igen. <3 

Hehe Jessica skickade denna till mig häromdagen. Gjorde varsin till dem för många år sedan. Så många minnen vi har tillsammans. Helt fantastiskt. Mer ska det bli! Fast på avstånd. Men det går lika bra det. Älskar när vänskap är sådär enkel. Man behöver inte känna något tvång av att prata varje dag, eller tycka lika alltid, fast vi oftast gör det, men de är skönt, man vet exakt vart man har varandra. 

Ska sluta min sentimentala resa nu. Hehe. Var bara tvungen att ge dem en kärleksförklaring. ;) 

Ha en trevlig dag! Ska fortsätta min Greys Anatomy maraton nu! :)) har Iof bara två avsnitt kvar till jag är back on track, blev en massa igår! :) 

Xoxo

Update

Nu när vårt internet är igång är det många saker jag behöver bli uppdaterad i, detta är bland annat mina SERIER! Skoja vad frustrerande det är att vara back i avsnitt. Har så himla många serier jag följer också så detta kommer ta tid. Är väl ganska bra egentligen för vissa av dem har uppehåll igen. :) Är varje fall back on track på ensam mamma söker. Konstigt att det alltid ska vara en av dem som inte väljer i slutet eller där det rinner ur sanden så fort kameran slocknat. Man vill ju att alla ska hitta kärleken.

Jag har även än så länge hunnit prata med båda mina älskade änglar i Landskrona, fina mamma och kära pappa. Jessica har jag skype date med ikväll! Man missar så mycket i människors liv utan internet. Inte okej, speciellt inte dem människor som ligger mig så varmt om hjärtat. Kommit fler än en tår under dessa månader av ren frustration för jag inte kan prata med dem. Nånå, nu är det över och förbi! :)

Igår var jag för övrigt inte vän med min son. Känns så dumt att jag ska klaga över honom när jag är så lycklig att jag har han där inne, men igår alltså. Foglossningen var värre än någonsin, han placerade sin fot in och under mina revben och bestämde sig för att ha ett gympapass, samtidigt slutar han inte vända och vrida på sig så alla mina organ blev hopklämda eller upptryckta mot strupen, vilket ledde till att det plötsligt blev svårare att andas. Ryggen min ville inte heller alls igår. Står i mina kära appar att de är en tillväxtperiod nu mellan v 28-32 så är väl mest troligt därför det börjar bli väldigt obekvämt, han växer och det blir därmed mindre plats där inne. Kanske inte ska klaga, säkert värre för han, trångt och mörkt. Om 8 veckor ger jag dig tillåtelse att titta ut! :))

Ha en trevlig dag!
xoxo