Sugerpie

Dag 10 - Nicole och Emanuel

När vi vaknade upp på lördagen var det dags att få träffa min fiiina Nicole och hennes underbara pojkvän Emanuel. Vi lämnade Johanna och Jonas och begav oss till Landskrona för att byta om och fräscha upp oss efter utekvällen. Klockan 18 träffade vi det vackra paret i Helsingborg. Så mysigt att få krama om min älskade vän igen. Det är som jag nämnt innan inte alls ofta jag ser Nicole in real life så dem få gångerna jag gör det är himmelska. Vi promenerade en liten bit till en restaurang, som för övrig var samma restaurang som vi åt på sist vi sågs i somras.
Väldigt trevlig middag och trevligt sällskap, det jag älskar med Nicole är att det spelar ingen roll hur länge sen vi sågs, när vi väl ses är det aldrig obekvämt eller konstigt, det faller sig naturligt. Det kan ha att göra med att vi pratar varje dag på telefon, vem vet. Hehe.

Efter middagen bjöd dem oss på bio, vi såg Oz, the great and powerful, helt okej, hade nog väntat mig mer av den? Vi promenixade till tågstation och lämnade varandra återigen för bara gud vet hur länge till. När jag satt på tåget hem till Landskrona insåg jag att jag inte hade tagit ett foto med denna donnan, HUR kunde vi glömma det?! Dumt!!

Jag hade varje fall hur trevligt som helst och det var kul att kunna presentera min fina man för henne, tror han gick hem hos henne också, tror nog att han redan gjort det via telefon. Det kändes inte speciellt nervöst att möta Nicole, hon vet typ allt om Hashem och jag om hennes Emanuel. Inte alltid till deras glädje, men det dem inte vet har dem inget ont av. Hehe. Vi tjejer babblar, och vi babblar om allt och in på detalj, eller varje fall gör jag och Nicole det till varandra. Det finns självklart saker jag håller för mig själv, fast det ska jag säga är inte speciellt mycket.
Våra bråk däremot håller jag ofta för mig själv. Det är något mellan mig och Hashem och jag vet att om jag lyssnar på andras tankar om bråket kommer jag ta det till mig sen vet jag helt plötsligt inte vilket jag anser och vilket mina vänner anser.
Det jag skulle komma till var att det kändes som dem redan kände varandra, Hashem har fått höra mitt tjat om Nicole varje dag och det är ofta som han tittar på tv och jag umgås med Nicole på whatsapp. Jag minns att i början av vårt förhållande kunde han störa sig på att vi pratade så ofta och så länge, han kunde inte förstå vad vi hade att prata om i så många timmar och när jag tänker efter förstår jag det inte själv heller. Hehe. Han kom dock att acceptera och finna ro i det hela och ta till sig henne själv också. Om det skulle gå en dag då jag inte pratar med henne undrar han om det hänt något eller varför min telefon är så tyst. hehe.
Detta var även något Hashem och Emanuel kunde prata om vid middagen, dem sitter i samma båt och även Emanuel har fått komma till ro att jag är en aktiv del av hans vardag och liv, fast på telefon, han är inte heller speciellt glad över att alla detaljer delas.