Man ska väl inte ropa hej innan man är över vägen. Självklart blev det inget blodprov i morse.
Vi steg upp klockan 6, klädde på oss, och begav oss till immigration för status kontroll om H's pappas visum. Det var självklart inget nytt så den timmens körning kunde vi lika bra spenderat i sängen. Vi begav oss mot sjukhuset som skulle ta vårt blod och efter ungefär en timme till så var vi framme. Vi ställde oss i kö och skulle anmäla oss och där tog det roliga slut.
Det visade sig att vi tydligen skulle ha med oss pass, qatariskt id-kort, två extra bilder på oss samt vara fastande. Inget av detta hade vi med, eftersom ingen sa till oss att ha med det. Jag har dessutom inget qatariskt id-kort eftersom jag inte har residence här, vilket jag inte får förrän jag är gift med min kära man. Förstår ni problematiken?
Jag blev allmänt less och gick ut därifrån och Hashem bestämde sig för att vi skulle kolla upp de fyra sjukhusen på vägen tillbaka hem och se vad dem säger och vad dem vill ha.
Förstår inte vad som ska vara så svårt?! Goverment begär att detta blodprov skall tas, men ingen vet vart du ska ta det?! Alla skickar dig dit, och när du kommer dit så ska du hit. Seriöst?! Blir så trött!
Fjärde och sista stoppet blev varje fall vår räddning för dagen. Dit var vi välkomna ikväll klockan 8, det spelade ingen roll att jag inte har uppehållstillstånd, vi får det dessutom för 4000:- istället för 5000:- och 6 dagar tidigare än dem andra ställena. Så.
MEN jag tänker inte gå och tro att det nu är över och allt är bra förrän nålen är i min arm och mitt blod sakta sipprar ifrån min veka kropp.
Så jag uppdaterar ikväll igen och så får vi helt enkelt se om jag blir Fru Vaezpour denna månaden eller inte. Personligen hade jag tyckt det var väldigt trevligt om det blev så.
Xoxo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar