Till och med att säga att man mår skit nu under graviditetes sista veckor känns det som jag måste ursäkta för att inte framstå som en dålig mamma eller att jag inte är tillräckligt tacksam över att jag är gravid. Är inte det ganska sjukt?
Min syster hamna i någon diskussion på något forum eller Facebook eller var det nu var angående hennes sätt att uppfostra hennes barn. En diskussion kan man ju alltid ha och ibland kan det vara rätt trevligt. Men i detta fall gick dem på henne personligen och började klanka ner på både det ena och det andra och rätt var det var så ansåg någon till och med att hon kunde ge sina barn ätstörnigar om man inte hade en tillräckligt bra och harmonisk stämning vid matbordet. Eeh what?!
Vad hände med den gamla hederliga trotset alla barn hamnar i? Eller den är borta nu på 2000-talet när allt med diagnoser och annat slängs omkring en till höger och vänster som om det vore smutstvätt?
Jag vet inte riktigt var jag ville komma egentligen. Anser väl bara att det är rätt tragiskt att folk har så mycket åsikter om vad alla andra gör och inte gör under och efter sin graviditet och vad dem väljer att göra och inte göra för/åt/med sina barn. Koncentrera er på ert eget anser jag. Ber jag om er åsikt är det väl sin sak men sen finns där också en gräns på vad man säger och inte säger oavsett om man valt att gå in i en disskussion eller ej.
Nåja. Nog om det. Idag lagade jag en otroligt god rätt som min äldsta syster lärt mig. Jag kallar den arabiska rätten. Vad den heter egentligen, om den ens har något namn det vet jag inte. Men det är kycklig i ugn med lite godsaker ner blandat och sen serverar man den med arabiskt ris och tzatsiki. Hashem och jag älskar den och vi äter den minst en gång varannan vecka, ibland två. ;)
Tillagade även lite persiskt saffranets. Sååå gott! Älskár saffran, och te. Kan inte annat än bli bra då med andra ord. :))
Ha en trevlig kväll!
Xoxo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar