Get things done!

Hej och hå vad tiden går! ;)

Detta har blivit lite av en "Jag säger en sak ena dagen för att det ska bli preciiis tvärtom andra dagen"-blogg. Så fort jag skriver ner någon slags tidsrytm Adrian hamnar i eller att hans magknip eller annat slutat, ja då kommer det självklart något nytt. hehe. Störigt.

Men jag ska nu göra ett nytt försök, blir min natt kaos, slutar jag blogga. heh. :P
Igår var natten från himmelriket! Nu kanske ni tror att vi fick sova helt ostört och i 8 timmar eller vad det nu är man ska snitta, men så är inte fallet. Vi har ju trots allt en liten liten bebis här hemma fortfarande. Jag fick däremot FYRA timmar i ett streck!! Adrian somnade vid halv 3 och vaknade halv 7! Jag blev så chockad att jag var tvungen att dubbelkolla på klockan och sen en gång till efter jag gnuggat ögonen en stund. hehe. Helt full av energi var jag också. Funderade ett tag på om jag skulle börja städa vår otroligt smutsiga lägenhet, slänga in en maskin tvätt eller laga lunch. haha. Jag tog dock mitt förnuft till fånga och somnade om med Adrian vid 7 för att sen återigen vakna FYRA ostörda timmar senare. Denna gång hade både jag och adrian massa energi! Adrian hamnade i babygymmet och jag babbla med min otroligt gravida Nicole. Komsi komsi lilla bebis!!

Efter jag babblat med  Nicci så ville Adrian sova lite middag så då nattade jag honom, sen körde jag igång med storstädning. Här var så otroooligt smutsigt. Jag har seriöst inte städat sen veckan innan Adrian kom. Ni kan ju själva föreställa er skicket.
Möblerade om i vårt sovrum också. Har ju haft skötbordet där inne men lukten började bli liite väl nu så jag snickrade om skötbordet lite så jag sen kunde klämma in det i badrummet. Det blev lite trångt med väldigt mycket smidigare!
Sen fick vi ett mycket rymligare och doftfriare sovrum på köpet också. :D

Natten till idag har även den varit bra. Det blev tre timmar i streck denna gång men denna natten spenderade vi i *trumvirvel* SOVRUMMET! tänka sig. Man kan sova i en säng, älskade lilla son. Han har totalvägrat en annan sovplats än soffan ute i vardagsrummet.
Den är som jag nämnt tidigare inte min favorit, och nu är den ännu mindre det. Vi hade valt ut en soffa på Ikea som vi skulle köpa men sen fick jag ett sms igår om 50% sale på alla soffor på HomeCenter så vi ska dit och kolla först innan vi köper den från Ikea. Ska bli sååå skönt och trevligt när vi har en ny soffa.
Lillfisen har även börjat med storlek 56 i vissa kläder nu. Han kan dock fortfarande ha storlek 50 i kläderna från HM, Lindex och Kappahl så dem får hänga med ett tag till. Jag som trodde att jag inte skulle använda den storleken så mycket/länge. :)
Något som han däremot växt ur hans hans kläder från BB. Det är något speciellt med dem första klädesplaggen så jag köpte mig en tavla på Ikea och sen ramade jag helt enkelt in dem. Fick bli en personlig födelsetavla. Väldigt nöjd om jag får säga det själv. :D

Nu ska jag sluta babbla. =) Ha en trevlig Valborg! Njut vid brasan för mig också! Drick med förstånd också, finns en dag imorgon med! ;P
xoxo

Help is on the way... I hope ;)

Problemen tycks avlösa varandra. Är det inte magknip så är det sömnproblem. Är det inte sömnproblem är han hårs i magen. Allt resulterar i sömnbrist och sjukdom hos hans stackars föräldrar. Ja, klart är det ju mest synd om min stackars som som inte kommer till ro riktigt. 

Jag tackar gudarna att jag har min bebisguru Stina att ringa stup i kvarten. Just nu går mina och Hashems samtal till såhär: Har du frågat stina vad man kan göra åt detta? Vad tror Stina? Ring och fråga Stina! Stina sa att man kunde göra såhär. Stina tror inte de är så, nä då är det inte det heller. Haha så kul. Hon är verkligen vår guru här hemma. 

Just nu är miniform, sempers magdroppar och mam nappar väg hit tack vare Stina! Hoppas dem kan hjälpa hans mage eller vad det nu är som spökar hos vår älskade son. Han kanske har någon mild form av kolik, vilket fall så hoppas jag dessa droppar hjälper. Vi har även bytat hans ersättning då den första, enligt Stina och henne erfarenhet inte är bra, och Adrian blev väldig hård i magen av den. Den vi har nu köpte vi av råd från vår guru och Adrian verkar mycket lugnare sen han fick den. Hoppas hans bajs ordnar upp sig och därmed också sömnen? 

Ganska säker på att min och Hashems hälsa sviktar på grund av vår sömnbrist. Inatt sov jag dock hyfsat bra. Han somnade till runt 4- halv 5 för att vakna vid 6 igen sen höll han låda till halv 8, sov till halv 11 då han ville ha mat och ny blöja, somnade om och vaknade 1. Sen var vi vakna en stund men sen somnade han om vid 3 vaknade vid halv 6 ville äta, och mysa med Hashem, somnade igen och han sover i skrivande stund (8)fortfarande, han håller dock på att vakna. (Edit: han vaknade tio minuter senare. Hehe) Fortsätter han så här resten av kvällen och natten är jag nöjd. Men av erfafanhet kommer han vaknad vid 12-1 och sen hålla på till 4-5. 

Idag har jag försökt sova när han sover, men sen kan jag inte sova hela dagen heller, man vill ju typ prata med folk, kolla på tv, ta hand om hemmet, umgås med min man osv osv

På tal om att vilja göra saker så har jag börjat skriva in saker i hans lilla bok. :) himla kul minne att ha sen när han är stor. :) 

Nu fick vi besök så nu får jag gå och vara social. :) 

Ha en trevlig helg! 

Xoxo

Sleep, what is that?!

Jag får nog inse att min kära älskade son inte är en bebis som sover. Dem senaste dagarna har han typ totalvägrat att sova. Han somnar i 1-2 timmar för att sen vara vaken i 3 timmar typ. Sådär är det heeeela dygnet. Alltså även om natten. Kan ni förstå hur TRÖTTA vi är på en skala. Människan behöver sömn. Varför förstår inte Lilleman detta. ;p 

Inatt åkte jag dessutom på en sväng av mjölkstockning och feber. Kul med feberfrossa, extrem smärta i bultande bröst samtidigt som lillen är gnällig, bökig och gasig. Maken min lyckades självklart också tajma in världens magsmärtor samtidigt. Det var inga roliga tre timmar ska jag meddela. Slutade med att jag grät av ren frustration vid halv 8 tiden i morse, då hade jag varit vaken sen natten innan. Då slutade dock Adrian böka och somnade plötsligt för att sen sova i två timmar. Kanske ska bli mitt nya knep, att börja gråta? Hehe. 

Nåja. Hashem stannade hemma idag då min feber inte ville ge mig sig trots att jag pumpade ur brösten. Kanske håller på att bli sjuk. Ville inte riskera att smitta Lilleman så jag har varit på lite avstånd idag. Saknar honom. Saknar att pussa på han. 

I skrivande stund sitter jag nyduschad, äter svenska grill chips (älskar ikea) och samlar krafter inför min sons uppvaknande om ca 20 minuter skulle jag tippa på. Hehe. 

Ha en trevlig kväll! Njuuuut av er nattsömn! ;)) 

Xoxo

Disaster :)

Ja vi lever, jag har bara inte tid, ork, lust, välj vilken ni vill, att blogga så ofta längre. :) eller ja. Det har väl alltid gått i vågor i och för sig. Men nu med lillen här hemma så är inte rutinerna riktigt där dem ska alltid. Bara att vänja sig i guess. :)) 

Våra dagar ser typ likadana ut fast dem är totalt olika. Ibland längtar jag extra mycket till han kommit in i en fast rutin gällande mat och sömn så att min sömn och min mat också kan stabiliersa sig lite. :) 

Idag fyllde Sophies son Youri 9 år. Han hade sitt kalas på Mac donalds och vi åkte förbi och lämna av present och sjöng för honom. Stor kille nu. :)) efter åkte vi till appelbees för att äta. Väl där bajsar Adrian och det var första katastrof bajset! Hehe. Självklart när vi är ute också. Dem hade dessutom inget skötbord så vi gick ut till bilen och när jag skulle ta av byxorna täcktes både jag och han av bajs. Det var verkligen bajs överallt hehe. Stackars Ahamd som fick komma med skötväskan så vi kunde få på han nya kläder stod och klöktes. Hehe. Inte lätt när det inte är ens eget barn antar jag. ;) 

Men vi klarade av situationen med bravur om ni frågar mig. Hashem fick sysselsätta vår sprattelbebis medans jag tog i tu med situationen. :) Efteråt hade vi en nöjd bebis som charmade servitrisen så pass att han spenderade vår måltid i hennes famn. Vi kunde alltså äta både jag och Hashem i lugn och ro, det var ett tag sen. :) 

I lördags blev Lilleman tre veckor. Vart tar tiden vägen?! Tycker det var typ förra veckan som jag låg inne på sjukhuset med en alldeles nyfödd liten Adrian. Nu har han växt både på bredden och längden och blir mer vaken och aktiv för varje dag som går. Han ler så himla mycket när man pratar med honom, så himla sött och fint. Värmer så i mitt hjärta. Man får alltid ett leende när man säger " hej älskling" eller den persiska översättningen " Salam Azizam", fina söta pojk! 

Babygymmet har blivit en hit! Där ligger han också och ler och pratar med Gud vet vad, men han gillar läget där i gymmet. Skönt när man hittar saker som han gillar. Han ääääälskar lampan i taket. Den ligger han och pratar med flera gånger om dagen. Sötnos. Han har även otroligt roliga miner för sig, skrattar sönder mig själv flera gånger om dagen av alla hans miner. Han är så rolig. Han gör mig så himla, himla lycklig. 

Idag var vi och tog foto till hans pass. Såå söt på han bild. Hehe. Tänk att han är så liten och har redan ett pass. Så blir det när man ska till Svea- land och hälsa på familjen. Då behövs ett pass. :)) 

Nu ska jag mysa med mina fina pojkar. 

Ha en trevlig kväll! :) och ha en lite försenad Glad Påsk! :)

Xoxo

The belly

Halloj! 

Här hemma ändrar vi tydligen rutiner till höger och vänster. Hehe. Min son har inte riktigt förstått att man som vuxen behöver liiite rutin på ens sömn. Ena dagen sover han hela dagen och håller mig och Hashem vakna mellan 11-3-4 på morgonen, andra dagen är han vaken mer under dagen och somnar vid 11-12 och sover sen hyfsat bra hela natten. Vi har självklart avbrott för amning och blöjbyte var tredje timme på natten. Det går dock lite på automood nu så jag märker knappt av att vi vaknar till en stund då. Inatt var en av dem sköna nätterna. Detta resulterade i att vi vaknade vid 8 och sov sen båda middag vid 11 för att vakna halv 1. Eller ja. Jag vaknade då. Adrian har sovit mest hela dagen så antar att våran natt kommer bli mindre rolig. Älskar han lika mycket för det! Hehe.

Imorgon ska vi till ikea :D Adrians första besök till något svenskt! :)) Wieee. Hehe. Jag behöver kaviar och annat smått och gott, och sen ska vi prova ut en ny soffa. Den vi har nu är verkligen gräslig och jag spenderar så mycket tid i den med amning osv att det hade varit trevligt om man faktiskt hade trivts i soffan man sitter i också. Vi har tittat på två olika modeller så vi ska väl egentligen bara provsitta dem och se vilken av dem det blir. :)) hoppas även dem har spaghetti och köttfärssås i resturangen! Den smakar precis som den man fick i skolan, om ni minns? Vet många tycker jag är konstig som VILL ha den, men jag tyckte/tycker den är fantastisk god. Hehe :)

På tal om ingenting så trillade äntligen lillemans navel av idag, eller ja, inte naveln, utan stumpen, hehe. Den luktade iiinte gott så här på slutet och jag fick ärligt talat kväljningar varje gång jag tvättade rent den. Blääärk. Trodde ändå man skulle vara van vid äckelluk, sår och sådär efter jobbet som undersköterska men tydligen inte. 

Idag badade jag även han första gången själv! Det gick jättebra! Lite krångligare än om man är två självklart men med hjälp av den otroligt smarta insatsen i hans lilla badkar klarade vi det galant! :D han gillar förresten att bada nu. :) till och med att få vatten på håret går hem. :) han gillar dock inte stunden innan han kommer ner i vattnet och stunden efter när han ska få på sig kläder igen. :) 

I skrivande stund ligger han i sitt lilla nest och sover efter badet, strax kommer pappa hem och då ska vi bara mysa hela kvällen lång! :) 

Ha en trevlig kväll! 

Xoxo

My heart, My soul, My everything

Det finns ingen finare än du, det finns ingen eller inget jag älskar lika mycket som dig. Du gör mitt liv komplett. Du är mitt hjärta, min själ, mitt allt. Ett liv utan dig är inget liv alls. 

Jag kommer göra allt och mer därtill för dig, din lycka och din framgång. 

Jag älskar dig till oändligheten och tillbaka!! 

Denna dikt läste jag på min älskade Emilias dop. Orden betydde redan så otroligt mycket, men nu när man har ett eget barn förstår man ordens mening. 

"Så kom du då till oss du älskade barn,
och grep våra hjärtan med kraft.
Med ens fick allting mera mening,
långt mer än det någonsin haft.
 
Du ler så du strålar, din själ lyser klar,
Du fångar all ömhet omkring,
små fötter och fingrar, din hud och din doft
så underbart skapat allting.
 
Ditt liv skall vi följa och finnas för dig
och dela din glädje och sorg.
När skuggorna hotar ditt solsken,
så är vi din tryggade borg.
 
Idag vill vi visa för vänner och släkt,
den gåva vi fått att bevara;
Ett barn att få älska och skydda från ont,
en lycka för stor att förklara."

The body!

Tänkte att jag såhär dagen efter två veckors dagen kunde skriva en uppdatering om min kropp. Det är ju ett himla fokus under graviditeten på hur mycket eller lite man går upp i vikt, men även efter hur snabbt eller långsamt man går ner allt igen. Om man ens går ner allt. Jag undrar faktiskt varför det är sånt fokus på just vikten? Jag ska inte sägs så mycket. Jag själv hade stenkoll på min vikt under graviditeten och visst har jag vägt mig även efter men jag bryr mig helt seriöst inte lika mycket som jag trodde jag skulle göra. Jag har alldeles för mycket att tänka på gällande min son och annat här hemma så hur mycket eller lite jag väger spelar inte så stor roll. Just nu varje fall. 

Men. Detta är ju lite av en dokumentation för mig själv i framtiden också så jag slänger som sagt in ett inlägg om det hela.

Dagen jag åkte in till sjukhuset, eller ja, kvällen innan, vägde jag 71 kilo och var 112 cm runt magen. Idag vägde jag 59 kilo och är 94 cm runt magen. Det är alltså en minskning på 12 kilo och 17 cm på 15 dagar. Är jag väldigt nöjd med! Jag hade även kunnat stanna här rent viktmässigt, ja rent kroppsligt också. Det enda jag känner är att jag vill 'fasta till'allt bara. Rumpan kan gott få sig ett lyft och magen kan nog tajtas till en aning. 

Tänk ändå hur häftig kroppen är! Under nio månader har man lagt på sig vikt och hull och skapat en underbar liten människa inne i din mage. När denna lilla människa sen lämnar din kropp går din kropp på högvarv igen och blir av med den vikt och det hull som inte längre behövs för att bära ditt barn. Det är väldigt coolt. 

Så. Nu ska jag sluta prata om det. Kanske kommer en uppdatering till om två veckor. Månadsdagen. Åååh. Tänk att min lilla son redan(!!) är två veckor! Tiden går alldeles för FORT! Samtidigt längtar jag sååå efter hans första riktiga medvetna leende, till han är mer med och vaken, till vi kan leka i babygym, till han kan åla, krypa, gå, prata, äta. Ja allt längtar jag till! 

Just nu ligger han och sover igen efter ha väckt sin kära mor vid 8. Han var vaken i en halvtimme typ sen somnade han igen. Jag somnade till vid 10 och vaknade vid halv 12 av att Lilleman ville ha mat. Tänkte att skulle han vara vaken med mig en stund då men icke då. Han åt den såg jag hur han dalade bort till drömmarnas land igen. Passade då på att äta lunch, slänga i min en kopp kaffe och nu ska jag vika tvätten! Vet ni hur MYCKET kläder han förbrukar om dagen?! Jisses. Antingen kräker han, kissar, eller bajsar ner dem. Eller så har han haft dem under dag och natt så man automatiskt bytar. Igår hade vi inte längre några kläder i st 50 kvar åt honom ( och då har han massa bodys) för allt hängde på tork så då fick han inviga st 56. Tack och lov fortfarande för stora! Vill han stannar som liten bebis ett tag till! :)) 

Inget med inlägget att göra, men det är en fin bild. Från vårt första besök i Sverige. <3 

Ha en trevlig söndag!

Xoxo

Relations

Varning för svammel! :) Hehe. 

Relationen till ens partner ändras en hel del från det att man blir gravid, men framförallt efter bebis är kommen. När man är gravid är man tre personer fast man fortfarande bara rent fysiskt är två. Maken din blir mer mån om vad man äter, hur man sover, vad man gör och inte gör med ens kropp, hur man mår och sådär. Man kan fortfarande mysa, vara intima, ha djupa fina diskussioner i soffan, gå på bio, äta en hel måltid ihop, ja göra lite allt som faller en i smaken.
Jag tänkte väl helt seriöst inte att vårat liv skulle ändras speciellt mycket efter Adrian kom. Jag tänkte fortfarande sova med Hashem, pussas och kramas, prata och mysa, laga mat, osv osv. Fungerar detta i vår verklighet? Nej.
Hashem är inte längre min prio ett och jag är inte hans. Vår son har fullständigt kommit och tagit över våra liv och våra hjärtan. Självklart älskar jag Hashem lika mycket nu, eller nä, jag älskar honom ännu mer. Men det finns helt ärligt inte mycket tid över för oss som ett par just nu. Dagarna här hemma fylls med Adrian och hans behov. Helt normalt. Men jag var nog inte helt beredd på att VI som ett par, faktiskt inte skulle ha så mycket tid ihop längre.
Vi har varit hemma tillsammans i två veckor nu och jag har saknat honom så mycket att det nästan gör ont i mig ibland. Då sitter han ungefär en meter ifrån mig. Men jag saknar honom. Jag saknar att krama honom, pussa på honom, SOVA med honom. Just nu sover jag på en madrass med lillfisen och Hashem sover på soffan.
Det kan gå en hel dag utan att vi pussar varandra. Det finns inte riktigt tid? När Adrian är vaken är han antingen i min famn eller i Hashems famn. Vi sjunger, skrattar och myser tillsammans alla tre som en lycklig familj. När Adrian sover, sover antingen jag också eller så är vi så trötta att vi ligger i varsin soffa och återhämtar energi till nästa gång A vaknar. Nu är inte ens Adrian ett "jobbigt" barn. Han är verkligen gudasnäll! Hur går det för dem paren som får kolikbarn eller något?! Jisses. Man glömmer lite av varandra på något sätt. Dagarna bara går och är fyllda med så mycket annat. Disken vill bli diskad, tvätten måste tvättas, maten måste lagas, och bebis vill ha uppmärksamhet. Jag ÄLSKAR vårt nya liv. Men igår insåg jag hur mycket jag faktiskt saknar min man. Började nääästan gråta lite till jag insåg att jag faktiskt kan gå och lägga mig med honom en stund i soffan. Det var mysigt. Välbehövligt. :)

Idag gick vi tillbaka till verkligheten, Hashem åkte tillbaka till jobbet. Faktiskt rätt skönt. Inte att han inte är hemma med oss, vi saknar honom självklart väldigt mycket. Men det är skönt att komma tillbaka till lite "rutiner".
På tal om något helt annat så sov Adrian nästan hela dagen och natten igår. Han somnade för natten runt halv 12, och vid 12 somnade jag också. Vi vakande till vid 3 och sen kl 6. Halv 7 ville Adrian icke ligga ner i mörkret längre så han och jag gick upp och lät pappa sova vidare en stund. Vi sjöng, lyssna på sängmobil, pratade och mös i lite över två timmar innan han ville sova igen. Älskar att hans vakna timmar är fler och oftare nu. SÅ HIMLA MYSIGT: Att det inträffade just halv 7 på morgonen kanske inte var lika mysigt, hehe. Dock bättre det än att han är vaken till 5 på morgonen! Speciellt nu när Hashem är tillbaka på jobb. :)
Vi somnade varje fall om vid halv 9 och sov till kl 11. Utvilade och hungriga!

                                 Det finaste jag har, MITT ALLT!

Vi skype:ade med syster i över 3(!) timmar och lillen sov nästan hela tiden. Nu vaknade han till liv efter lite amning. Ska byta hans blöja sen ska vi ha mysstund innan pappa kommer hem. :)

Ha en trevlig lördag!
xoxo

Bath!

Idag tog Adrian hans allra första bad! Wiiie. Milstolpe. Hehe. Vi har ju självklart tvättat av honom innan med en fuktig handduk och sådär, men första doppet i hans lilla badkar blev idag! Gillade han det? Mja. Jag vet inte. Får nog återkomma. Han var inte alls intresserad av att få vatten på sitt lilla huvud, kroppen gick bra, men icke håret. Han har ju tyvärr inget val så hoppas han gillar det med tiden! :) 

Vi hade tänkt vänta med att tvätta honom till naveln trillade av men idag såg jag att den börjat läcka lite på baksidan samtidigt som han kissade ner sig  då slog vid slag vid saken. :) 

Han blev störtlugn efter badet tills vi började torka navel och klädde på honom. Det ville han bestämt inte vara med om. Bestämd ung herre. Kläder åkte varje fall på sen tänkte jag amma honom en stund, det tog seriöst knappt 1 minut innan han låg och snarkade vid bröstet. Sötnosen. 

   Utslagen pojke mån tro? :D 

Bjuder på några bilder på mig och Lilleman också. Jag har redan så himla roligt med honom. Han kan verkligen få mig skratta som ingen annan och han är ynka 13 dagar gammal!! Undra hur det kommer bli sen när han börjar grimasera medvetet och kommer med smarta kommentarer?! Kommer ju dö av skratt och lycka varje dag!  Åååh. Jag längtar efter att få fortsätta spendera resten av mitt liv med min lilla underbara familj! 

Ha en trevlig fredag! 

Xoxo

Overload of feelings

Jag saknar seriöst Adrian fast han ligger precis bredvid mig. Om han sover vill jag nästan väcka honom bara för att få "prata" med honom igen. Ibland kommer en drös av kärleks känslor över mig när jag tittar på honom så då attackerar jag honom med pussar oavsett om han är vaken eller ej. Hehe. Snäll mamma. :P

Idag har han sovit mer eller mindre heeela dagen. Undrar hur vår natt kommer se ut, :P heh. I skrivande stund är han dock pigg som en lärka och myser rundor med sin pappa och Amo Ahmad. Så mysigt att se dem tillsammans. Två stora karlar som blir som små otroligt kärleksfulla pojkar. Så fint. Dem lyssnar på musik och övar persiska. :)

Medans lilleman sov, alltså hela dagen, så har jag tömt telefon och dator på bilder. Jag hade seriöst närmare 3000(!!) bilder på min telefon! Helt galet, inte konstigt min mobil var segare än segast ibland.
Vi köpte en separat hårddisk så vi kan säkra alla foto på Adrian, ja, alla andra foton också såklart. Hehe. Men dem viktigaste är ju helt klart på vår älskade skatt.
Nu ska jag joina pojkarna här hemma. :)

Ha en trevlig kväll!
Xoxo

First times!

Det är mycket "första gången" grejor nu i den nyblivna mammarollen, härligt! 

Idag vaknade vi runt 12 idag (i vardagsrummet, det enda stället som duger för vår son tydligen) efter att ha varit vakna mellan 2 och 5. Härligt! Vi drack varje fall kaffe och sådär sen gjorde vi oss i ordning för att ge oss ut på stan en stund. Måste komma ut och röra på sig ibland! 

Idag stod varje fall HM på schemat. Jag behöver nya, större amningsbh, bröstet tog sig ett skutt när mjölken rann till! Dem hade dock inga, så det blev istället två pyjamas och en kofta till Lilleman, och sen en T-shirt till min make. 

Efter vi varit och handlat lite andra nödvändigheter så gick vi och skulle äta. Preciiis när vi satte oss ner vaknade Adrian till. Panik var helt ärligt den första känslan som kom i kroppen. Nu vill han ha mat. Var ska jag amma? Här? Var är min filt?! Hehe men detta lugnade sig efter någon minut när Hashem sa, ja gör dig redo så kommer jag med han. Får jag amma här?! - Ja, det är väl klart! Ditt barn behöver mat! Hehe. Solskyddet fick agera amningsfilt idag och det gick väldigt bra! Hashem hjälpte mig hålla filten medans jag la honom tillrätta vid bröstet sen la vi filten över min axel och Adrian. Inte en endaste själ reagerade heller, dem tittade inte ens åt vårt håll. Skönt! 

Så nu har jag ammat offentligt för första gången! Något annat som är första gången för dagen är att jag idag fick på mig mina vigselringar igen! :D har inte kunnat ha dem på några månader nu och mån tro jag saknat dem! Älskar mina ringar. Dem är så fina och står för så mycket kärlek. 

När vi kom hem igen somnade jag och A på soffan medans Hashem var i väg och svettades på gymmet. Bra fördelning tycker jag, hehe. 

Nu ska vi mysa med liten som bestämde sig för att vara vaken! :)) 

Mina fina fina pojkar!!!! <3

Ha en trevlig kväll!

Xoxo

Dont say to much!

Att man aldrig lär sig att inte säga för mycket. Inte ropa hej innan man är över bäcken, eller vad dem nu säger. Bara för jag skrev igår att Lilleman sover fint genom nätterna nu så blev det precis tvärtemot inatt! Hujjedamig. Han vaknade vid 3 och jag matade som vanligt i tron om att vi skulle mysa lite efter matningen och sen somna om fint till kl 6 igen. Jo visst. Tog han en halvtimme att "somna" till för att sen vakna vid 4 och bli allmänt gnällig och bökig. Han ville inte andas ordentligt från näsan så fram åkte nässugen för att få ut det som mest troligt störde honom. Detta kom jag dock på vis 6 hehe hade vi kämpat med att få honom att sova i två timmar. När näsan var under kontroll trodde vi han skulle somna. Icke då. Då fick han magknip för han inte kunde bajsa så då vart han arg över det. Fram åkte den där medicinen vi fick av Omneya. Han fick en dos av den och sen ungefär en halvtimme senare kunde han äntligen lätta på trycket! 

Byta blöja, amma och sen äntligen kl 9(!!) somnade vi för "natten". Vaknade halv 2. Hehe. Känns lagom konstigt att klockan nu är halv 5 och vi åt frukost för två timmar sen. Undrar hur denna natten kommer se ut? ;)) 

Är väl bara till att vänja sig vid icke befintliga rutiner i guess. Men sömnbrist är inte det enklaste att ha och göra med. Tålamodet är ju verkligen inte på topp då. Tack och lov har jag världens finaste man och världens bästa och mest engagerade pappa till min fina son så vi hjälptes åt hela natten. Han fick sova 20 minuter, sen jag 20 minuter, hjälpte en hel del! 

Lilleman somnade ungefär en halvtimme efter vi stigit upp och sover än, bar honom i bärselen och han somnade på 2 minuter hehe. Kanske skulle provat den igårnatt. 

Brösten börjar värka nu så är väl snart dags för han att vakna till en stund. :) 

Har ni sett så otroligt söta fötter!! Hur trött, grinig, hungrig, ja allt man än kan vara, så räcker det med att man tittar ner på sitt lilla lilla mirakel och sen är allt glömt och man blir fullkomligt lycklig och nöjd med sin tillvaro! Älskade finaste barn. 

Ha en trevlig afton! 

Xoxo

My persian boy

Precis som vi förutspått från magen så är vår son mer lagd åt det persiska hållet än det svenska. Han började redan i magen sparka extra mycket vid orientalisk mat och musik och nu när han ligger här i våran famn så älskar han när vi slår på persisk musik. Är han gnällig blir han knäpptyst. Är han på bra humör sen innan börjar han le och vifta med armar och ben som en liten tok! Sååå himla sött! 

Min lilla pojk gör mig så fruktansvärt lycklig! Om han ler ett litet litet leende så skiner hela mitt leende upp! Fina älskade son. 

Igår var vi hos doktorn en sväng för att kolla gulsot och vikt och sådär. Vi var där för några dagar sen och då hade han liiite högre värden än vad han skulle ha så dem bad oss komma tillbaka. Vid förra besöket vägde han 3365, alltså hade han gått ner 80 gram sen födseln, helt okej. :) 

Igår hade min lilla bedårande pojk gått upp till hela 3865 gram! En ökning på 500 gram på 5 dagar! *Stolt Mamma* :D, ja pappa också för den delen! Hans värden på gulsoten var helt återställda och han skulle inte längre bli något mer gul nu. Amningen har kommit igång helt som den ska och räcker uppenbarligen gott och väl åt honom. :)) 

Vi har även kommit in i någon slags rutin här hemma. Lilleman äter nästan precis på klockslaget var tredje timme, han sover numera *peppar, peppar* hela natten varav han sover i sin vagga fram till första matningen vid 3, sen sover han med mig. Otrooooligt mysigt. Sen sover vi till 6 då nästa matning kommer och sen somnar vi om till 9, halv 10 då vi äter, och sen går vi upp och startar dagen med lite musik. :D I skrivande stund ligger Lilleman hos hans fina pappa och lyssnar på gammal persisk musik, pappan sjunger och lillen ler och studerar sin far. Kärlek när den är som bäst!! 

På tal om pappan till mitt barn så kom han aldrig iväg till jobb igår. Hehe. Sömntutan vaknade inte och sen åkte han och fixade med Adrians födelsebevis så nu excisterar vår kära påg officiellt också. Sen kom han hem. Han saknade oss. Sötnosen! 

Nu ska jag dricka mitt kaffe innan det blir kallt! :) 

Ha en trevlig måndag(?)

Xoxo

Our delivery story <3

Det började fredagen den 28 Mars på den självaste BF dagen. Vi hade just kommit till vår parkering efter vår storhandling när det plötsligt började rinna till nere i fifi. "Stop, let me out, im leaking" minns jag att jag sa. Om det nu skulle vara vattnet ville jag inte blöta ner hela sätet. Hehe. In på toaletten där det fortsatte rinna lite. Det var dock ingen flod som man läst/hört det ska vara när vatten går så jag höll mig ganska passiv. 

Det fortsatte sippra sådär lite då och då under hela kvällen men jag hade inga värkar eller någon annan känning så vi gick och la oss som vanligt. Det blev dock inte mycket sömn alls för denna damen. Tänk er själva att ligga och försöka sova när det plötsligt rinner vätska ur dig. Hehe. Känns ju som man kissar på sig var tionde minut typ. Inte sååå fräscht. Klockan 7 gav jag upp, dels av hunger och allt springande på toaletten. Satte mig i soffan och åt mig lite frukost. 

Vid halv 9 sprang vår kära katt in i gästrummet, hon får inte lov att vara i våra sovrum så jag halvsprang efter henne för att få ut henne. Pang sa det så kom där en kraftig mensvärk som sen medföljde ännu mer sipprande vatten. Samtidigt vaknade min kära man och frågade om han skulle åka till jobb eller inte. Nä sa jag. Det börjar nog snart. Mycket riktigt. En timme senare var värkarna starkare, och kom mer ofta och jag var tvungen att stanna upp och andas mig igenom dem när dem väl kom. 

Vid 10 var vi inne på sjukhuset och jag blev undersökt. Hon frågade först lite nonchalant vad jag gjorde där om jag bara haft ont i en timme. Sen berätta jag att jag sipprat vatten sen kvällen innan och då blev hon istället irriterad över att jag inte kommit tidigare. Knas tant. Hon gjorde varje fall en hinnsvepning för att försöka få igång vattenavgång och jag var öppen 2-3 cm. 

Jag låg uppkopplad på ctg en halvtimme ungefär och det konstaterades att jag hade värkar och dem skulle lägga in mig. Dem informerade Hashem som satt ute i väntrummet om att dem skulle skicka upp mig till rum 353A och att han kunde komma dit och göra mig sällskap(!!), trodde inte han fick vara med mig alls. Upp kom jag och in kom han. Jag har dock inte pratat med han speciellt mycket för mina värkar kom heeeela tiden. Fick ungefär 2-3 minuters vila emellan smärtorna. Trodde seriöst jag skulle dö och jag låg och tänkte på hur min syster kunde utsätta sig själv för den situationen FEM gånger! Hehe. Har inte någon större tidsuppfattning här, men min förlossningsläkare kom in och presenterade sig och undersökte mig och jag var då öppen 4-5 cm men mina värkar var så intensiva så dem bestämde sig för att köra ner mig till förlossningen så jag kunde få epiduralen. 

Nu fick inte Hashem vara med mig längre och jag minns att han ringde Sophie och sa, "I need you now, please come" sen rullade dem iväg mig. Precis innan dörrarna fick han säga hejdå och han pussade mig på pannan och viskade i mitt öra, "im just right here", Gud mitt hjärta dog typ. Det lät så himla kärleksfullt samtidigt som jag kände att han inte alls ville lämna iväg mig. Fina fina man. 

Jag kom till förlossningen och möttes av typ 6 sköterskor och två narkosläkare, jag hade dock så otroligt ont att jag legat med slutna ögon från det att vi kom in vid 10 tills nu vid 1. Dem gick igenom processen jag fick skriva under ett papper över min tillåtelse för epiduralen sen blev jag informerad om att sitta stilla och säga till om jag fick en värk så dem kunde pausa. 

Jag stålsatte mig och väntade mig världens smärta, den kom dock aldrig? Förstår inte varför folk säger att det gör ont att få epiduralen? Kändes som ett litet nyp jämfört med alla andra värkar under morgonens gång. Vattnet gick även när den sattes. Vilken befrielse det var när medicinen började värka!! Jag kunde öppna mina ögon, jag kunde andas och prata med folk. Sophie kom i rättan tid när den just börjat värka också. 

Vid 3- halv 4 kom läkaren in för en andra undersökning, han var glad över att se mig utan smärta och med öppna ögon och en förmåga att kunna svara han korrekt, hehe. Han undersökte mig och sa ojdå, här går det snabbt du är fullt öppen. I detta ögonblick minns jag att jag fick panik. Haha. Jag insåg att jag snart skulle få se min kära son och kände mig inte alls redo. 

Epiduralen hade dock sin fulla effekt då så jag kände absolut ingenting från midjan och ner så någon vidare krystningar med effekt kom där inte. 

Dem lät mig dock krysta på varje gång jag kände en värk för att låta kroppen sköta det själv. Efter ett tag var den tvungna att sänka epiduralen för att jag skulle kunna krysta fram honom. Jag krystade men hade som sagt ingen vidare känsel så jag hittade inte dem rätta musklerna att jobba med. Efter två timmars krystvärkar kom läkarna in för att hjälpa mig på traven. Plötsligt var rummet fyllt med massa folk igen varav två var läkaren, den otroligt charmerande damen från morgonen och den trevliga förlossninsläkaren, sen en hel drös sköterskor. 

Jag hittade äntligen dem rätta musklerna och kände själv hur han kom längre och längre ner och närmare öppningen. Det visade dock sig att han hade navelsträngen runt halsen så dem fick använda sugklocka den sista biten med hjälp av mina krystningar och så blev jag klippt. 

Kl 18.14 sa magen ploff och huden kom tillbaka ner på min kropp och upp kom den sötaste, blötaste, blodigaste bebisen. Jag skakade som ett asplöv och vågade knappt ta på honom. Det underbara skriket var där och jag försökte titta på honom men var täckt av papper och annat. Tårarna rann omedvetet insåg jag senare, hehe. Dem lindade in honom i en handduk sen tog dem ut honom för att tvätta, väga och mäta. 

Det kom en svag krystvärk till och samtidigt tryckte läkaren på magen och ut kom moderkakan. Sen blev man ihopsydd och avtvättad. Minns att jag frågade om jag behövde sys mycket och han svarade, " minst en kilometer" hehe rolig läkare var han. Otroligt duktig och avslappnande. Han fick mig verkligen att kämpa med min egen kropp och lät mig sköta mitt. Han var bara där som en extra hjälp på traven. 

Efter vad som kändes som en evighet kom dem in med lilla Adrian igen. Denna gång satt jag upprätt och hade hunnit landa i vad tusan som just hade hänt och när jag tittade på honom så såg jag bara Hashem. Tårarna började diskret rinna fram till hon hade lagt honom i min famn och sen grät jag något hysteriskt. (Tårarna rinner i skrivande stund också, det var det finaste ögonblicket jag varit med om i mitt liv) En av mina två sköterskor som varit med mig hela dagen sa nä men lilla vän du ska vara glad inte gråta, den andra sa men det är ju tårar av ren lycka! Även hon blev lite berörd såg jag. Hehe. :)) 

Efter min gråttattack så kom sköterskan fram och hjälpte mig lägga honom till rätta vid bröstet och sen greppade han tag och vi hade connection. En sån otrolig känsla det också! Jag satt där och ammade min son utan problem och han låg där helt lugn och tyst i sin mammas famn. Åååååh. 

Här någonstans har jag gått in i en dimma. Jag minns att tiden har gått men jag har varit i någon form av vakenhet samtidigt som jag sovit. Jag fick sjukt ont i fifi och i ryggen och kände mig allmänt febrig och dålig. Dem körde mig till uppvaket där dem tog blodsocker och annat på Lilleman. Sen dröjde det en timme typ innan jag kom upp på mitt rum där jag ÄNTLIGEN skulle återförenas med min fina man. 

Först kom Hashem in och pussade mig och fick se sin son för första gången, den kärleken han fick i sina ögon och den lyckan, var helt oslagbar. Mitt hjärta smälte ännu mer. Strax efter honom kom Ahmad, Simona och Simons kompis. Strax efter dem kom Hashems syster och bror. Plötsligt var rummet fullt av folk och min smärta blev bara större och större. Jag har inte något vidare minne här. Jag har typ sovit med öppna ögon och svarat på tilltal men inte alls varit medveten om det. 

Besökarna fick stanna till tio vilket var en timme sen lämnade dem. Hashems syster fick stanna med mig under natten och tack gode Gud för det. Hon hjälpte mig med att lyfta Adrian till mig när jhan ville äta och rapade och nattade sen om honom. Jag fick hjälp av sköterskan in på toaletten och gick som om jag vore halvt handikappad. Epiduralen satt fortfarande i lite så hade inte den bästa känseln i mina ben inte.  

Konstigt nog sov jag inte så mycket den natten eller natten efter det fast jag var så extremt trött. Allt var så himla surrealistiskt och ovant och jag tror helt seriöst inte att jag förstod att vår bebis kommit till oss förrän vi kom hem och jag satte mig i soffan med honom. Till och med då har jag haft svårt att verkligen förstå att han är där. Som sagt så har det känts som om jag befunnit mig i någon konstig disig dimma ett par dagar. Den dimman är äntligen helt över och vi har landat som en familj här hemma nu. Jag, mannen i mitt liv och prinsen av våra hjärtan. 

Jag är så otroligt glad att lilla Adrian blev just en liten Adrian. Han är helt perfekt och så otroligt snäll, *peppar, peppar*. Min ögonsten som jag älskar mer än livet själv, min prins som jag kommer göra allt och mer därtill för, mitt hjärta, min själ, mitt ALLT!! 

Sista magbilden som togs i all hast innan vi åkte in till sjukhuset. 

Här har jag precis kommit upp till rummet där Hashem fick vara med mig. Hade sååå fruktansvärt ont här, minns att han frågat om han ska foto och jag har fått ur mig ett svagt ja bland mina onda värkar. 

Denna tog Sophie, detta var strax efter epiduralen börjat värka och jag kunde öppna mina ögon igen. Ser ju lagom sliten ut, hehe. 

Några timmar senare, tillbaka på rummet som var fyllt med folk som grät och log omvartannat. :D 

Ha en trevlig dag! 

Xoxo

One week

För 20 minuter sedan(i skrivande stund,18.14), för en vecka sedan, blev jag mamma till den finaste pojken i hela världen! Magen sa plufs, sen kom det underbara skriket och sen lades han upp på min mage och jag fick äntligen känna och se honom för första gången! Sådan LYCKA!! 

Denna veckan har varit den bästa, mest förvirrande, omtumlande, kärleksfullaste, nervösaste, lyckligaste, tröttaste veckan i mitt liv! Jag trodde nog det skulle vara lättare än det faktiskt varit. Det har varit så mycket känslor, så mycket nytt, och är fortfarande och det var man nog inte riktigt beredd på. Visst förstod man att de skulle bli sömnlöst och sådär men den känslan man får och har i sin kropp när han gråter och du inte förstår varför, eller känslan av det extremt stora ansvaret blandat med denna otroliga KÄRLEK man känner för detta lilla lilla liv, ja det blir rätt omtumlande. 

Vi känner väl nu både jag och min kära man att vi landat i det hela. Landat i att han faktiskt är här nu, i dem nya sovvanorna, hans olika läten, magknip, blöjor, matlagning, städning. Kommer mest troligt ändra sig med årens gång men vi är ett fungerande team nu alla tre. :))

Dagen till ära åkte vi ut en sväng. Vi behövde lite frukost och saker till Lilleman så han fick sin första riktiga biltur och hans första besök ute i omvärlden. Det gick väldigt bra! Det var mest in och ut från de affärerna vi skulle till. Tog totalt två timmar tror jag så vi var snabba sen åkte vi hem igen. Kul att vara ute lite men såå skönt att komma hem till sin trygga bubbla! :)) 

Blev varje fall massa bodys till A, amningsfilt, mindre storlek på nappar, två filtar och en örontemp. :) 

Lillen sov hela utevistelsen och sen var han faktiskt vaken i två hela timmar! Rekord typ hehe. Vi lyssna på persisk musik och tvättade upp dem nya kläderna, lagade lite lunch och blev kompis med dem nya napparna! Tack och lov. Hehe. Han har något enormt sutt-behov och även fast jag älskar att amma så kan jag inte riktigt göra det dygnet runt ;) slutar alltid med att han krämer också för han inte alls är hungrig, han vill bara ligga och sutta. :)) mysfisen. 

Nu ligger han och sover, ska själv passa på att vila lite innan det är dags att laga mat! Imorgon ska H till jobb en halvdag, ska bli spännande att se hur det blir att vara helt själv med liten. Har varit själv en timme typ innan men nu blir det lite fler timmar :) ska nog gå bra!! :)

Ha en trevlig lördag!!

Xoxo

Bye Bye

Igår sa vi hejdå till alla mina gravidappar på telefon och iPad. Lite sorgligt. Hehe. Men sen tittade jag på min fina prins och kom på att det nya kapitlet av denna resa äntligen är kommen!

Det känns fortfarande lite konstigt att man inte längre äntrar en ny vecka, man har ingen app att läsa och mage att mäta. Istället har man en bedårande son att titta och pussa på. 

Sista uppdateringen från gravidappen :))

Vi spenderar våra dagar/nätter med att lära oss vilka "skrik" som är vilka. Vår son är inte speciellt skrikig av sig faktiskt, han "bökar" mest när det är något han vill. :)) 

Idag är han hela 6 dagar och på dessa ynka ynka 6 dagar har han lyckats vända upp och ner på våra liv och hjärtan! Mitt och Hashem hjärta värker bokstavligen talat av kärlek! Vårt liv är så otroligt mycket mer betydelsefullt nu, dock aningen svårare och mindre sömn. Hehe. Han vände vårt dygn totalt och har även haft magknip om nätterna. Stackars liten. :(( 

Min fina vän Omneya var hör på besök igår med något mirakel vatten som är gjort på naturliga grejor som dem använde till sin Ali när han var nyfödd så den provade vi inatt. Mirakel var verkligen rätta ordet! Han föll i djup och smärtfri sömn och likaså gjorde hans föräldrar! Vaknade halv sex av mig själv och var pigg! Det ni! :)) väckte Lilleman för lite mat och sång sen somnade han och hans far fint om igen och här sitter jag fortfarande lika pigg och glad. :D 

Amningen har kommit igång för fulla muggar, så himla skönt! Var rätt smärtsamt där ett par dagar innan mjölken runnit till. Men nu så. :)) älskar våra amningsstunder och tur är det för dem i träffar miiinst var tredje timme! Hehe

Annars gör vi inte så mycket här hemma. Vi ammar, byter blöja, äter och sover. Besök får vi rätt ofta och alla kommer med fina presenter och god mat. Väldigt uppskattat! :)) 

Ska försöka fota allt som han fått och lägga upp. Man har inte så mycket tid till annat än Lilleman just nu. Han är väldigt mammig också så när jag väl är uppe och går är det så mycket som ska hinnas med. :)) ääääälskar verkligen vårt nya liv!!! Älskar min son och min underbara man som är helt underbart duktig med lilla Adrian. Älskar att se dem ihop! Mitt hjärta går typ sönder av lycka och kärlek! 

Nu ska jag dricka upp mitt kaffe innan det svalnar, igen. :P 

Ha en trevlig fredag!! ( tänk vilken skillnad denna fredagen är jämfört med förra!!) 

Xoxo

He is here!!

Ja, som ni säkert förstått eller sett så har vår älskade lille Adrian kommit till oss!

Han föddes dagen efter BF dagen alltså den 29 Mars 2014. Klockan var 18.14 när han äntrade världen och vägde då 3445 gram och var hela 52 cm lång! 

Självklart är han VÄRLDENS finaste lilla prins och mitt hjärta fullständigt SMÄLTER när jag tittar på honom, vilket är mer eller mindre hela dagarna, kvällarna och nätterna. Hehe. 

Kommer skriva mer om förlossningen och sådär sen. Just nu befinner vi oss i världens härligaste bebis bubbla! Bilder kommer komma dem också men vi vill gärna vänta ett tag! :))

Ha en trevlig dag!

Xoxo