Tears

Hallå säger vi från en sjukstuga. Lilleman har gått och blivit förkyld och smittat sin kära mamma också. Eller så är det tvärtom, vilket som så ligger vi nu i soffan och turas om att hosta och nysa. Stackars liten. Inte alls kul att se dem sjuka. Han är så liten och hjälplös också. :((

Förhoppningsvis sover han sig igenom det mesta. 

Igår kom första tårarna när han skrek efter mat. Han brukar bli väldigt hysterisk om han inte får mat inom några sekunder när han väl beslutat sig för att han är hungrig, men hittills har det varit skrik utan tårar. Men igår när jag kom tillbaka från köket med maten så såg jag han ligga där och grååååta. Det blev för mycket för mitt mammahjärta så jag började också gråta och sa förlåt typ tusen gånger. Haha seriöst?! Hur sentimental kan man bli?! :D till saken hör att jag var borta Max 1 minut så inte precis som jag var ifrån honom länge nog att jag skulle få dåligt samvete. Hehe. Men dem där tårarna blev för mycket. Han såg så ledsen ut, stackaren. Dum mamma som tar så lång tid på sig. :P 

Här har ni bilder från en glad frisk Adrian. Mitt hjärta. Mitt allt. Han är verkligen den finaste, sötaste, gulligaste, charmigaste, vackraste jag någonsin skådat. 

Älskar dig såååå. 

Ha en trevlig dag! 

Xoxo