Doctor

Ååååh. Idag hände det. Idag stack den elaka tanten min underbara helt ovetande son i sina fina små ben. :(( Han låg där på sängen helt glad och charmade sköterskan och så sa hon till mig att hålla ner hans ben hårt och bestämt och sen bara hon pregade in den där dumma nålen i hans ben! Han såg så hiiimla chockad ut och tittade på mig med helt undrande ögon om varför jag gjorde sådär mot honom. Åååååh. Nu började jag gråta. Hahaha. Grät inte ens när det hände. Men minnet av dem ögonen får mitt hjärta att brista. Gode Gud. När han väl slutat gråta så gör hon om de i andra benet. Stackars stackars liten. Återigen dem stackars hundögonen men denna gång kom även tårarna!!! Usch och fy alltså! Har redan ångest för nästa vaccin. ://// 

Innan den där hemska upplevelsen gick besöket väldigt bra. Adrian charmade sönder exakt alla i väntrummet, alla sköterskor, sekreterarna (som i vanliga fall sitter och ser allmänt less ut på livet och Gud nåde dig om du frågar en fråga för mycket typ) läkaren föll pladask för honom också. Hehe. Sött. Stolt blir man. Han väger hela 7,200 gram och är 63 cm lång och är en väldigt stark pojke för sin unga ålder. Ännu mer stolt blir man när man hör det! Min älskade Adrian. <3 Hans födelsemärke har bleknat väldigt mycket sen födseln, så det var dem nöjda med. Inte för jag vet vad dem annars hade gjort? 

När vi var klara på sjukhuset somnade lillen tryggt i min famn, hade så otroligt dåligt samvete över sprutorna. :(( vi fick dock snabbt bege oss iväg till ambassaden som vi lyckats boka till samma dag. Inte för det var vårt val direkt men ändå. Vi lämnade sjukhuset halv 10, klockan 10 var vi på ambassaden och dem stängde 11 så det lyckades vi bra med. :) 

Även noll kö när vi kom dit, tack och lov, så det var bara att lämna av papperna, prata lite med snälla Emanuela som kom ihåg oss för en gångs skull. Hehe. Er har jag sett innan, har du inte fått svenskt pass än?? Nej. Sverige fungerar inte så lätt. Tyvärr. 

Vi får varje fall svar tidigast 3 Juli, senast 6:e vilket är hela 6 dagar innan avfärd! Hör och häpna. Hehe. Normala fall får vi ju svar dagen innan flyget går, eller som sist samma dag. Heh. 

Nu ska jag pussa ihjäl min son och be om ursäkt igen, stackars barn. Ni skulle sett hans ögon. Eller nä. Det önskar jag inte att någon skulle se, så hemskt. Bläää. Hönsmamma? Japp! En stolt sådan också! :) 

Så här söt var han igår. Finaste du!! <3

Ha en trevlig dag!