Den största kärleken i livet måste vara kärleken till ens barn. Jag älskar Hashem något enoooormt och vill inte ens tänka på ett liv utan honom. Han är verkligen den finaste mannen som finns på hela jorden. Han har självklart sina fel och brister men vem har inte det? Dessutom så älskar jag till och med dem.
Men trots all denna kärlek till honom så är det typ ingenting emot min kärlek för vår son. Halva mig och halva Hashem. Finns det något bättre?! Inte om du frågar mig. Adrian har gjort mitt/vårt liv komplett. Pusselbiten som fattades. Folk säger att första året med bebis är påfrestande för både dig själv och för relationen till ens partner. Jag upplever det inte så. Tvärtom. Vårt förhållande har blivit betydligt starkare och bättre sen Adrian kom. Vi har bråkat två gånger tror jag det är och det varade i 5 minuter över något tramsigt sen har det inte varit mer. Vi har båda hamnat i något härligt lugn i livet. Vi hade det väldigt bra innan Adrian kom till världen också men nu är det 1000 gånger bättre och härligare.
Två veckor har vi varit ifrån varandra nu. Det har nog varit dem längsta i mitt liv samtidigt som jag har haft så roligt och mysigt. Verkligen splittrade känslor. 30 dagar kvar ganska så exakt idag. Hoppas konstigt nog att dem ska flyga förbi men inte ta slut. Hehe. Imorgon åker vi upp till Jönköping ett par dagar. Hälsar på familjen där uppe. Sen på torsdag körs jag och all min packning ner igen.♡ Dock sett att vädret ska bli ganska dåligt och tråkigt nu i veckan och det är ju inte så kul? Hade sett framemot badet som finns där uppe. Har uppvärmd babypool som jag ville Adrian skulle bada i. Hoppas vädret vänder så vi kan gå dit en dag varje fall.
Nu ska lillen sova middag. Ha en trevlig helg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar