Idag är det måndag vilket innebär att vi har kommit till veckan där det är dags för Sverige. Jag är dock allt annat än redo känner jag. Jag har inte ens börjat packa!?
Jag vet inte det känns lite som att om jag börjar packa så kommer allt gå åt helvete. Hashem kommer inte få visumet och jag kommer ligga i fosterställning och hata världen. Jag vet att den blonda damen sa 95% chans men samtidigt känner jag, tänk om hon säger så till alla och sen får dem det ändå inte.
Jag har hört skräckhistorier om den italienska ambassaden så varför skulle vi vara annorlunda?
Sen tänker jag också att allt har gått så bra och smidigt för mig och Hashem ända sen vi träffades, allt har löst sig till det bästa, tänk om turen är slut nu?
Min lycka och tur kanske är begränsad, man får ju inte allt man vill i denna världen visst?
Vet inte, ett väldigt negativt inlägg och en negativ start på denna veckan. Men jag vill så gärna att han ska följa med, jag har så många planer för Sverige och allt inkluderar honom. Hela min familj vill så gärna träffa honom och han dem. Det är så många människor som kommer bli så besvikna om det blir ett avslag och jag vill inte göra något för att sänka oddsen, såsom att packa väskorna.
Två nätter kvar i vår säng förhoppningsvis, gud känner att jag knappt vågar skriva dem orden.
Nä jag återkommer med ett gladare inlägg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar