Patience..

Något jag inte har längre är tålamod. Varje fall inte till något annat än till barn.
Jag hatar att vänta, "den som väntar på något gott väntar aldrig för länge" eller vad är det dem säger?
Jag skulle vilja omformulera det till "den som väntar på något gott väntar ALLTID för länge".

En vecka. En vecka kan gå snabbt och långsamt. Normalt sätt i detta land så går tiden otroligt fort! När jag tänker på att jag varit här sen den 4 Oktober utan ett hembesök kan jag inte riktigt förstå det. Har verkligen inte känt av tiden alls, dagarna blev till veckor och veckor till månader och jag har inte riktigt tänkt på tiden. När det däremot bara är en vecka kvar till avfärd går tiden något ofantligt sakta och jag hatar det.
Kan det inte bara vara den 13 idag och mitt lidande över hans visum får förhoppningsvis ett slut, väskan kan stängas, kattvakten kan bli informerad och dem sista detaljerna kan fixas.

Om en vecka vid samma tid som nu (12.47) går tåget från Kastrup mot Landskrona, ännu ett steg närmare min älskade familj. LÅT TIDEN GÅ FORT!