När vi vaknade upp på fredagen kändes det lite som vanligt fast ändå inte. Jag var van vid att vakna upp i den lägenheten sen innan, men jag hade ju inte befunnit mig där på ungefär ett halvår. Vi hade bestämt frukostdejt med Stina, Micke och barnen och sen skulle vi bege oss ner till Mamma och hälsa på dem.
Barnen var väldigt glada att se både mig och Hashem och vi likaså. Underbart att få mysa med dem igen och höra deras skratt, gråt och tjafsande. Stina lånade ut en jacka till mig och en till Hashem då vi inte alls var beredda på snö och kyla under vår semester i mitten av mars.Vid 1 någon gång så kom kära Sandra upp och gjorde oss sällskap en stund sen tog vi bilen ner mot Vellinge för att träffa Mamma och Jonny.
Supermysigt att få krama om dem, dricka mammas älskade kaffe och känna vinterdoften på balkongen. Hade ju som jag nämnt innan gärna suttit där med en vårsol men det var ju bara att glömma under denna vistelsen.
Jag hade beställt mammas goda köttbullar till middag och självklart hennes hemmagjorda sås.
To die for!
Hashem fick egna köttbullar på nötfärs, då han som ni säkert förstår är muslim och inte äter griskött. Han älskade också mammas köttbullar och kommer liksom jag att sakna dem.
Besöket gick väldigt bra, vi satt där flera timmar och pratade och skrattade. Alltid skönt när ens familj går bra ihop med ens livspartner. Det hade varit väldigt jobbigt annars.
Var väl inte direkt nervös över att dem inte skulle komma överens men Hashem kan ju ingen svenska så mötet fick ju bli på engelska och det är inget man använder sig av dagligen i Sverige. Men som sagt gick allt väldigt bra och samtalen flöt på precis som om det hade varit på svenska.
Vi började bege oss hem vid 9-tiden då det tar ett tag att ta sig från Vellinge till Landskrona. Vi var dock lite väl optimistiska med tiden till bussen så efter en springtur såg vi den fint passera oss och vi gick snällt tillbaka till mamma igen. En kvart senare med god marginal gick vi i lugn takt till bussen, men när vi kommer till vägen ser vi bussen i slutet av gatan så återigen fick vi ta oss en liten springtur.
Välkommen till Sverige säger jag, här har man nästan alltid bråttom till bussar eller tåg. stackars Hashem är van vid att ta bilen till allt han ska och nu tvingar jag inte bara honom att gå utan att springa till bussar också.
Så här fint skrev mamma efter vårt besök:
" I går fick jag äntligen krama om min Malin, så himla nice...och så träffade vi hennes prins, och han var helt underbar så jag förstår att hon föll för honom...han var så himla go gentemot henne..och har en härlig humor..så nu kan man koppla av för denna kille kommer aldrig att göra henne illa.../ så Malin och Hashem vi önskar er lycka till i Qatar...och hoppas att ni kommer och hälsar på ofta."
Tack för dem fina orden mamma och tack för det trevliga besöket.
Xoxo
Malin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar