There is HOPE!

JAAAAAAA!

Vi var på ambassaden idag igen. Jag kunde inte sova alls i natt så när jag steg upp var jag ett vandrande spöke. Var inte heller speciellt glad och positiv, antagligen beroende på vårt förra besök och jag fruktade vad vi skulle höra härnäst.
Hashem var sen från jobb och jag blev mer och mer stressad. När han väl kom var vi tvungna att hämta ut pengar till visumet och det tog självklart också tid, inget av detta hjälpte min nervositet.
Dit kom vi varje fall och där var hon. Den hemska tanten. Bara att höra hennes röst fick mig att skaka. Usch hemska tant. Bad en stilla bön att vi skulle hamna hos den blonda.

Vi kom till den blonda. Om vi bara hade kommit till henne först. Min magkänsla var helt rätt första gången. Jag ville till henne, hon verkade human och ha empati för folk. Och det har hon också. Hennes bemötande var så fint så jag nästan började gråta. Jag hade så mycket oro i min stackars kropp som helt försvann ju längre vi pratade med henne.
Denna gången hade vi ALLA papper och fler därtill. Hon tittade inte ner på oss, hon gratulerade oss till förlovningen och önskade oss all lycka på bröllopet. Det blev även hennes inbjudan till vårt bröllop när det väl blir av.
Självklart förstod hon att jag ville att han ska träffa min familj. Hon delade även med sig av sina personliga erfarenheter samt sina professionella.

När hon sa " I Have to be straight with you" föll dock mitt hjärta några våningar ner. Jag väntade mig det värsta. Men sen fortsatte hon prata och sa att det normalt sätt tar 10 dagar att få ett svar. Vi kommer skicka era papper med prio ett och om något händer så ringer jag direkt. 10 dagar från idag är den 13:de Mars. En dag innan vårt flyg går. Vi måste med andra ord packa utan att riktigt veta om vi ska åka eller inte.
Hon sa även att han har 95% chans för att få sina papper godkända så vi behöver inte vara så värst oroliga. Den största oron är att hinna i tid.

Vi fick hennes mail och hon fick våra. Allt känns för tillfället otroligt bra. Nu ska vi ju inte ropa hej innan allt är klart men hon gav mig hopp och det är jag henne väldigt tacksam för.

Medan vi stod där hörde jag den andra tantens bittra och hemska bemötande mot dem andra stackarna som försökte komma till Europa. Jag undrar helt seriöst vad hennes problem är. Hon måste vara olycklig med sitt jobb eller sitt liv för hon är otroligt negativt. Kändes faktiskt lite bättre när jag hörde att hon var allmänt negativ mot alla hon pratar med och inte bara oss. Men jag kommer ändå inte förlåta henne för att hon smutskastade vår relation.

Summan av det hela är att jag är glad. Idag är jag glad och idag har jag hopp.