HEN är inte svaret.

Det är många diskussioner hit och dit i dagens svenska samhälle angående våra kön och hur man ska betona dem. Han, hon och hen, eller bara hen?

Jag tror verkligen inte att svaret på frågan om rätten att vara vem eller vad man vill är ordet hen.  I grunden har alla människor i denna värld ett kön och det är antigen ett kvinnligt eller ett manligt och detta är ett biologiskt faktum. Ett barn, en vuxen man eller kvinna mår inte bättre av att bli betonad som en hen istället för en han eller hon. Det ett barn eller en vuxen människa mår bättre av är rätten av samhället att vara precis som dem själv vill. Födds en liten till en pojke men han känner att han vill vara en flicka så låt honom vara det, men kalla honom för guds skull inte hen eller hon för det. Han är fortfarande i den biologiska grunden en pojke men känner sig som en flicka. DET har jag inga som helst problem med!  Inte heller har jag problem med om en flicka vill vara en pojke. Låt dem, var vem du vill, se ut hur du vill, jag bryr mig inte. Men att samhället ska gå så långt i detta faktum att jag knappt kan köpa rosa kläder till min flicka eller blåa till min pojke för att jag då blir könsdiskriminerande är helt absurt. Då har det ju gått minst lika långt fast på andra hållet igen. Varför kan vi svenskar inte hålla oss till en lagom nivå som vi gör om precis allt annat. Svenskarnas ord är lagom, vill du ha hett eller kallt te? Lagom blir bra tack. Vill du hänga tavlan högt eller lågt? Mitten blir bra tack. Varför kan inte vi ta dem stora frågorna i en lagom dos också? Varför ska det behöva dras så långt?

Får jag en flicka så vill jag klä henne i rosa så långt ögat kan nå, får jag en pojke vill jag klä honom i blåa Spindelmannen kläder. Växer sen min son eller dotter upp och inte längre vill bära rosa och blått så är det hans/hons EGNA val! Mitt ettåriga barn skiter fullständigt i om det är en flicka eller pojke, om jag kallar det hon, han eller hen. Dem börjar kanske bry sig när dem är vuxna nog att göra det och då kommer jag respektera deras val i hur dem vill klä sig eller vilket kön dem känner sig som. Jag skapar inte ett kön för att jag klär mina barn i rosa eller blåa kläder, könet är redan skapat. Personligheten i barnet finns redan, och den kommer komma fram i ord och reaktioner när dem är i den fasen av utvecklingen och den utvecklingen ändrar inte jag för att jag klär mina barn i rosa eller blått.

Min älskade systerson älskar rosa saker, han älskar nagellack och mylittepony’s men han älskar även xbox och pang pang spel gör det honom automatiskt till en hen då för att inte är inom ramen för en maskulin pojke eller en feminin flicka? För mig är han en han så långt ögat kan nå! Han är född pojke men gillar rosa glittriga saker, vem fan gör inte det?!
Ett annat problem jag ser i denna dumma härva är att det är ingen som riktigt klagar när en tjej är mer maskulin än feminin, om hon leker med bilar eller om hon hänger mer med killarna är tjejerna på rasten, då är hon cool. Om en kille däremot gör det höjs plötsligt ögonbrynen mer, det kanske är något fel, han kanske är lagd åt andra hållet, so what om han är lagd åt andra hållet?! Vem bryr sig?? Han är fortfarande ett barn, han leker fortfarande, han är fortfarande en människa, sluta lägga in människor i en jäkla massa fack så har vi inget problem. Då behöver vi inte ett nytt dumt ord som hen. Min systerson är ingen hen, han är en han med en fin rosa glittrig personlighet som alla älskar.

Problemet i dagens samhälle är att alla har så himla många åsikter om allt och alla. Inklusive mig själv. Jag är inget helgon, jag har tankar om folk och även jag höjer ögonbrynen då och då. Hon och han finns, dem har funnits i det svenska språket så länge som det svenska språket har funnits. Fortsätt kalla folk för hon och han men när det kommer ett barn eller en  vuxen som känner att dem är i en kropp med fel kön så bara acceptera det. Placera inte dem i ett hen fack för då har samhället i enkelhetens namn bara skapat en ny rubrik för homosexuella.