Is it ok to be a housewife?

Jag insåg igår att mitt liv har börjat ordna upp sig här för mig nu. Jag har kommit in i mina rutiner och våra rutiner, jag har vant mig vid hans arbetstider, jag har vant mig vid mina icke existerande arbetstider. Dock ingen större skillnad då jag inte direkt gick från ett jobb till inget utan från en högskola som jag redan läst det senaste halvåret på distans, vilket också innebär att jag typ aldrig var i skolan, så det här med att sitta hemma är inte speciellt nytt för mig egentligen.

Varför är det så tror ni, när man säger att man är hemma för man läser på distans eller att man läser överhuvudtaget så kommenterar folk inte så mycket utan mer applåderar en för att man pluggar och gör det rätta för sig.
Men om man säger att man är hemma och ens man jobbar så får man konstiga blickar och automatiskt fler följdfrågor, om hur man känner för det. Som om man vore mindre värd som kvinna och människa för att man är en hemmafru. Det känns också lite som dem letar efter svaret, jag är hemma tills jag hittat något jobb, eller jag är sjukskriven. När man säger det blir folk plötsligt mer förstående över det faktum att jag som kvinna bara är hemma.

Men om ekonomin tillåter och jag personligen inte har något emot det, varför ska jag behöva försvara det? För att jag är kvinna och ska vara självständig och stark och visa att jag också kan tjäna pengar och har en röst?