Jag valde att stanna i Qatar, att inte fira jul och nyår hemma, jag valde Hashem,
jag valde oss.
Att välja kärleken kan vara svårare för vissa än för andra. Jag menar inte att jag hade svårt för att välja kärleken, det valet var det enklaste jag gjort på länge. Jag hade svårt att acceptera vad det valet innebar och därför tog det också tid för mig att göra valet officiellt. Jag tror fortfarande inte att mitt val är helt officiellt. Det är väldigt många som undrar och har frågor och jag skjuter upp svaren. Inte för att vara nonchalant eller inte vilja berätta för dem utan helt enkelt för att jag inte vetat svaret på deras frågor.
Att välja kärleken för mig har handlat om så mycket. Mitt land, min familj, mitt hjärta, folks reaktioner, min skola, min vardag, mina vänner. Jag har tänkt, vridit och vänt på alla möjliga tänkbara situationer men i slutändan kom jag på att det handlar i grunden bara om han och mig och vårt liv tillsammans. Vi har båda valt varandra. Vi älskar varandra och vill spendera våra liv tillsammans. Precis som alla par hemma i Sverige eller alla par här i Qatar. Men för oss är det fler personer inblandande.
För mig handlar det inte om att jag prioriterar bort min familj eller mina vänner och inte mitt liv heller för den delen. Det handlar i enkelhetens namn bara om att lägga till en person i mitt liv, till min familj och till mina vänner precis som dem gjort till mig. Våra familjer växer och blir större för varje år som går. Barnen som en gång var små växer upp och blir stora. Dem hittar kärleken, gifter sig och skaffar barn. Med varje barn kommer nya personer in i familjen och den växer sig större och starkare.
Jag har valt min partner. Det många kan ha svårt för och kanske inte kan förstå är att jag har hittat honom i en annan del av den värld dem känner till.
Jag klandrar inte folk som inte förstår mitt val eller anser att jag kunde valt annorlunda. Men jag ber dem acceptera mitt val i mitt eget liv, precis som jag accepterar dem och deras val i deras liv. Jag har aldrig varit så lycklig som jag är här i Qatar hos Hashem. Han gör mig lycklig varje dag, han behandlar mig som en prinsessa, som hela hans värld. Ibland när jag stannar upp och tänker på mitt liv nu kan jag inte förstå hur jag kan haft sån tur att hitta en så fin man. Jag undrar många gånger om jag förtjänar all den kärlek han ger mig, all bortskämdhet och i bland frågar jag honom varför han älskar mig och tar hand om mig så mycket. Hans svar är så enkelt.
- Why shouldn't I?
Den 7 December 2012 förlovade vi oss. Några blev chockade över hur tidigt in i vårt förhållande det var. Men för oss känns det helt naturligt. Jag har aldrig älskat någon så mycket i mitt liv och inte han heller. Vi är båda säkra på att vi vill dela livet i hop så varför skulle vi vänta till omgivningen anser att det är mer inom ramen av det normala?
Många var självklart jätteglada för vår skull och det var vi också.
När jag först kom hit bodde Hashem i ett stort hus med några andra kompisar. I början hade jag inte så mycket emot det eftersom jag inte visste hur länge jag skulle stanna. Men efter förlovningen ansåg vi båda att det var dags att börja leta efter något annat. Vi bestämde oss dock för att fira jul och nyår i lugn och ro och ta tag i flytten efter.
Julen närmade sig och vi köpte både julgran och chokladkalendrar för att hitta en julstämning. Snart var Julafton här och när den väl kom, kom även min hemlängtan.
Du skriver så fint och jag förstår ditt beslut. Hur ofta hittar man sin livs kärlek liksom? Förhoppningsvis bara en gång! Visst tycker jag det är synd på din utbildning men jag hade antagligen tagit samma beslut själv. Jag är så glad att du är lycklig med ditt nya liv och din man. Love u!
SvaraRaderaTack söta du! Ja det tycker jag också, trivdes väldigt bra i skolan, men jag var inte beredd att ge upp honom för skolan, men jag var beredd att ge upp skolan för honom. Det säger väl en del antar jag :)
RaderaLove you too honeybun.