They are just next to me, in my heart

Hemlängtan.

Jag har haft hemlängtan förut, men just denna dag, en dag man ska vara omgiven av sin familj. En dag som handlar om familjen och kärlek. Den dagen var jag så långt ifrån dem jag bara kunde vara. När jag vaknade på morgonen gick det ganska bra, kände fortfarande ingen större panik över att inte vara hemma. När klockan däremot började närma sig 3 svensk tid började det kännas. Jag skulle inte se Kalle Anka, ett program jag sett sen jag var liten. Jag insåg att traditionen av att sitta framför tv:n klockan tre betydde mer än vad jag trodde den skulle göra.

Pratade självklart med min familj på morgonen, och när mamma berättade att dem inte skulle vara hemma hos mormor och hela släkten kändes det faktiskt lite bättre att jag inte var där. Låter kanske hemskt, men tanken på att allt förändrades inte bara att jag förändrade det fick mig att må liiite bättre. Mina systrar lade med jämna mellanrum upp bilder på barnen, på maten och på alla julklappar så men hjälp av dem kändes det lite som att jag också var där. Inte alls i närheten självklart men tårarna slutade varje fall att rinna ett tag.

Älskar er så otroligt mycket mina fina prinsessor, Vi skickade prinsess klänningar till dem i julklapp och dem hann fram lagom till julafton :)

För er som kanske inte känner mig är jag en känslosam person. Jag gråter för väldigt mycket och jag gråter väldigt ofta. Men min familj betyder så OTROLIGT mycket för mig och jag har nog inte insett hur mycket dem faktiskt betyder. Visst har jag alltid vetat att dem finns vid min sida och att jag älskar dem till döds, men man ser det på ett helt annat sätt när dem inte längre är 5 minuter ifrån en.

Dagen började tack och lov närma sig sitt slut och julafton för det året var över, eller ja inte för mig, vi skulle fira jul den 25, även den dagen min fina man föddes för 30 år sedan.
30 år, tänk när man har kommit till den hållpunkten. Jag kan inget annat än längta dit om jag ska vara ärlig. Vid 30 är man vuxen, då ska man ha sitt liv ordnat för sig, man ska vara gift och ha varje fall 1 barn, detta är givetvis min bild av hur det ska vara när man är 30, folk för självklart tänka och tycka vad dem vill.
Jag frågade Hashem om han kände att han hade sitt liv ordnat för sig. Han tänkte efter någon minut sen kom ett leende på hans läppar och han sa med en självsäker ton:
-Yes, my life is exactly how i want it to be.

Vi började fira hans födelsedag redan vid tolvslaget. Jag hade köpt en klocka till honom några veckor tidigare och kunde inte vänta längre med att ge honom den. Var så nervös om han skulle tycka om den eller inte, har aldrig riktigt köpt en present till en pojkvän förr. Han älskade den, han bär ingen annan än den längre. Känns bra. :)
Våra kompisar kom över på kvällen och vi började med att fira Hashem, vi sjöng och blåste ut ljus på hans tårta, skålade med alkoholfri champagne som för övrigt var otroligt god!
Efter ett tag började julklapps utdelningen och jag fick världens finaste rosa skor av honom! Han vet att jag älskar skor mer än allt annat och självklart köpte han mig ett par. Trots att han varje gång säger att vi inte ska köpa fler skor för jag har så det räcker och blir över så köper han ändå skor till mig. Fina fina du.

När klapparna var ur vägen och min julkänsla började lugna ner sig lite var det dags för Qatars version av ett julbord. Vi lade filtar ute på uteplatsen tände upp ljus och placerade ut kuddar att sitta på. Vi tände grillen för lite lammkebab, kyckling och kofta, vet inte riktigt vad det är men det är färs med kryddor som dem uppenbarligen älskar, jag är inte lika frälst.
I slutet av dagen var jag mer än nöjd med min jul och det började återigen kännas bra över att jag inte var hemma i Sverige.

Jag är verkligen omgiven av fina människor här också och dem har kommit att bli en del av min familj också, självklart kan inget ersätta min riktiga familj men dem är rätt fina att ha dem också. Min familj kommer alltid vara nära mig, kanske inte fysiskt men i mitt hjärta.

Några dagar senare var det även dags att fira in det nya året. Vi hade bokat bord på hotellet där jag och Hashem träffades första gången. Dock inte på nattklubben utan på resturangen ovanför, men på samma ställe varje fall. Vi var där med H's bästa kompis och hans flickvän som har blivit en av mina närmaste vänner här i Qatar. Vi hade väldigt roligt tillsammans, maten va inte jättegod, lite för avancerad för min smak men helt klart godkänd. Dem firar inte in det nya året med raketer här utan med en storbilds tv med en nedräkning, fungerar minst lika bra även fast jag saknade raketerna lite. Jag fick varje fall min kyss på tolvslaget av min älskade fästman.

Som en fin avslutning på 2012 och en bra början på 2013 skrev vi på kontraktet till vårt nya hem samma dag. Dagen efter trötta och bakfulla, packade och flyttade vi in till vårt nya hem, ett hem fullt med kärlek för bara han och mig.