Så mycket men ändå så lite har hänt sen senare inlägget. Vi (jag och magen) var hos läkaren i måndags på återbesök. Skulle först på en tid hos dietisten angående sockret och efter henne skulle jag in till läkaren. Blev dock aldrig inkallad till dietisten fast jag såg henne komma gåendes, istället blev jag inkallad till sköterskan för att kolla bt, vikt och urinprov. Fattade typ ingenting.
Strax efter mitt urinprov kom tillbaka blev jag direkt inkallad till läkaren, fattade fortfarande ingenting, och den hederliga ordentliga svensken man är började jag bli stressad över att jag inte var inne hos dietisten på min utsatta tid. Ville ju inte verka otrevlig eller något mot henne.
Släppte tanken ganska snabbt dock, läkaren denna gången var en av mina favoriter, hon är så himla trevlig och kunnig och får en verkligen att slappna av och förstå allt hon säger. Hon öppnade min mapp för att gå igenom alla provsvar från första besöket och hon började rabbla upp alla svar som bra och inga problem. När vi kom till mina provsvar om sockret sa hon också lite i förbifarten att dem var bra. Men då blev jag så chockad att jag ifrågasatte vad hon verkligen sa. Ja? Svarade Hon. Det är inget fel på dem. Jag: men dem ringde ju min man och berätta att jag hade socker i blodet och sen skickade dem mig till dietisten. Läkaren svar: hahaha, ringde dem din man? Gud så pinsamt. Dina provsvar är 0,1 över det som anses vara normalt för en gravid kvinna. Det finns inte ens någon anledning till att starta något då du antingen kunnat ätit något väldigt sött kvällen innan, timmarna för fastandes inte var tillräckligt och sen har dem också en liten felmarginal i alla test som man får betänka, sen är du dessutom så långt gången att det inte hade funnits tid för att ändra dieten för att få ett bra resultat innan det var dags för dig att föda. Förstår inte ens varför dem ringde er. Jag: som ett levande frågetecken, hehe.
Kändes dock otrooooligt skönt att jag inte har något problem med mitt socker, och måttligt störigt då jag kämpat sönder mina egna kvällsug efter något sött när jag inte hade behövt det. Hon gick även igenom lillemans ultraljud från förra veckan och alla hans mått och hans vikt är fullständigt normala och allt såg väldigt bra ut. Skönt!
Efter samtalet gjordes en undersökning invändigt. Heh. Hon sa då att jag var öppen 2 cm!! Gaaah. Blev så himla himla chockad. Hade inte alls räknat med att jag skulle vara öppen? Fanns inte ens med i mina tankar. Hon skulle boka en tid till mig för återbesök om en vecka men så sa hon att jag tror inte ens du kommer komma på den! Wiiiiee! Hehe. Det fanns dock inga tider nästa vecka, snacka om övertryck på den avdelningen. Men men. Med tanke på att någon stolle skrivit in i mina journaler att jag har problem med sockret och var en risk måste dem också se mig som en. Så istället för en tid nästa vecka till läkaren så fick jag tid för igångsättning den 30:de OM han inte kommit ut innan dess.
Sååå idag är det 9(!!!) dagar kvar till BF, 11 dagar kvar till igångsättning och förhoppningsvis Max 12 dagar kvar tills vi får se vår otroligt efterlängtade lilla son!!!
På tal om något heeelt annat, så om jag hade fått välja en sak, matvara eller vad man nu ska kalla det, som jag skulle äta resten av livet hade det utan tvekan varit POTATIS! Alltså. Potatis måste ju vara något av det godaste som finns! Jag älskar verkligen potatis i ALLA dess former. Gratäng, klyft, stekt, mos, kokt, råriven, ja till och med rå kan jag äta den! Denna veckan har jag ställt mig och gjort endast potatisgratäng till kvällsmat, och lunch dagen efter. Jag har kokat upp potatis två gånger för att sen steka dem och ha vändstekt ägg till. Sååååå otroligt gott. Dör typ.
Ha en trevlig dag kära ni!
Xoxo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar