Tror det är väldigt lätt att snöa in sig i det "negativa" mer frustrerande tänket när man redan gått så många veckor, månader och dagar som man gjort, än vad det är att tänka att vi faktiskt är så otrooooligt nära nu. Helt fantastiskt att vår älskade lilla pojke är beräknad att komma om TVÅ veckor och tre dagar. Det är egentligen INGENTING. Jag tänkte till och med igår att även fast han kommer typ v 42+ så är det bara fyra veckor och tre dagar dit. En ynka månad, vad tusan är det att vänta på?!
Men som sagt är det väääldigt svårt att tänka så just nu och jag måste konstant påminna mig själv om att oavsett när han kommer så är det väääldigt nära nu.
Vecka 37+2 :))
Igår var jag på sjukhuset för att träffa vad jag trodde en läkare. Hon är väl Iof en läkare i någon form men hon var en dietist. Alltså där för att berätta för mig vad som innehåller socker jag helst skulle undvika och föreläste om en allmänt bra och sund diet. Mina värden var därmed inte ens i närheten så höga eller i den grad jag har föreställt mig under veckan som gått. Dem kunde ju faktiskt nämnt något om att det var en dietist jag skulle träffa under samtalet med min kära man förra veckan, så jag kunde spenderat veckan i lugnhet i stället för att gå och oroa mig för både det ena och det andra.
Nu ska jag skype:a med älskade Johanna. <3
Ha en trevlig dag!
Xoxo
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar