Nu så mina kära vänner är det dags att börja träna upp rumpa, lår, mage och rygg! Rumpan min skuuuulle behöva sig ett lyft från graviditeten. Gravitationen över den ganska stora viktuppgång på den delen av kroppen har tagit ut sin rätt, och frågar du mig så är jag en snart 26 årig tjej med en rumpa som mer hör hemma på en 50 årig kvinna. Heh. Not so fun. Lår och mage är det väl inget "fel" på men det skulle ju inte skada att lägga lite kärlek på dem. Ryggen behövs stärkas upp så man orkar med att bära lilleman. Han blir ju inte lättare med tiden direkt hehe.
Så nu ska jag faktiskt göra ett ärligt försök med lite små övningar här hemma och se hur det går. Ni som känner mig vet ju att jag inte är ett big fan av träning. Men jag behöver träna upp min, något svaga, lite dallriga, kropp. Haha.
Har dessutom gått ner mer i vikt under Sverige resan och i ärlighetens namn är det inte så kul att vara så smal när man har en bebis. Det är väl iof aldrig kul men har inte brytt mig lika mycket förr som nu. Ser rätt konstigt ut (helt mina egna tankar, självklart olika för alla) att vara pinnsmal med en bebis på höften. Folk antar liksom att han inte är min då jag inte har, vad jag tycker, en nyförlöst kropp. Nu är ju Adrian 5 månader men ändå. Det enda "beviset" jag har på att han är min, utåtsett, är mina bristningar på ena höften. Dem bär jag med stolthet! Tänkte heeeela graviditeten att jag skulle DÖ om jag fick en endaste bristning, och när dem väl kom var jag INTE glad. Men nu älskar jag dem! Med handen på hjärtat så gör jag verkligen det. Ett fint ärr på vad som blev det bästa som någonsin hänt mig i detta liv. Hur fint är inte det?! Väldigt tråkigt egentligen att man ska gå med sån "stress" som gravid över risken att få bristningar och behöva känna som jag gjorde att det vore världens undergång. Det hade ju varit myyycket bättre om alla försöker ändra fokus tillsammans och istället vända bristningarna till något positivt! Har förstått via bloggvärlden att det ändå är många som börjar skriva ut just vad jag gjort nu att dem faktiskt tycker om dem nu och att dem bärs med stolthet inte med skam. Otroligt bra tycker jag! Median styr tyvärr mer än vad man önskar och börjar då folk försöka ändra det "negativa" i medians ögon till att bli positivt då har vi kommit en bit på vägen till ett bättre, mindre dömmande och utseendefixerat samhälle.
Att vara för smal och inte känna sig bekväm med en hängande rumpa är ju inget samhället får mig känna. Det ligger i mig själv. Alla säger att jag är jättefin men det spelar ju tyvärr ingen roll om jag inte anser det själv. Så träningen är helt för min egen del och för att bygga upp en bra grundstyrka i min kropp så jag orkar med min älskade sons utveckling och även kommande syskon. :)
var inte meningen att detta skulle bli ett så "allvarligt" inlägg hehe, skulle ju bara meddela mitt nya mål. Ooopps.
Dessa är några av de övningarna jag ska göra varje fall! Häng på om ni vill! 30 dagar är det än så länge sen får vi se hur det går för mig. Har ju trots allt en bebis i hemmet så det får bli lite när han tillåter det. Hehe. :)
Ha en mysig söndag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar