Hmm. Funderat på en sak ganska länge nu angående när man ska börja lämna barnet hos någon annan alternativt pappan för att få egentid? Som allt annat har ju folk ganska mycket åsikter om detta ämne och inte bara en utan flera anser att jag borde "klippa navelsträngen" lite. Jag har lämnat Adrian 20 minuter en gång och det var bland det värsta jag varit med om. Jag skulle handla godis och han var tryggt hemma med min syster och brydde sig inte nämnvärt. Jag däremot. Hade svårt att koncentrera mig, var extremt stressad och ville i ärlighetens namn spriiinga hem gråtandes tillbaka till min son.
Jag är fullt medveten om att det kan bli för mycket åt båda håll, men egentid är inget jag eftersträvar och jag kan faktiskt ha med honom överallt så då vill jag ha det också. Just nu varje fall. Jag vill inte vara utan Adrian. Hashen sa häromdagen att han, Adrian och ahmad skulle ha en killdag när vi kom hem. Min första tanke var inte: ååh men det är klart ni ska nu när du varit ifrån honom i 6 veckor. Nä min första tanke var mer såhär: är du helt från vettet?! Du tror väl på fullaste allvar inte att jag ska lämna iväg min son till er UTAN mig?! Hehe. Jag svarade dock något i stil med, heh mmm det kan ni ju, en liten stund varje fall...jag kan fixa fransar eller något, det tar typ en timme :)
Detta är dessutom hans pappa. Jag litar 110 % på Hashems förmåga att ta hand om Adrian. Men jag vet inte, det ligger nog hos mig själv. Jag vill inte vara utan Adrian. Om något gud förbjude skulle hända vill jag vara där och ta hand om honom. Om han är ledsen vill jag vara den som tröstar honom och får honom att känna sig trygg, när han skrattar vill jag vara där för att skratta med honom. Ja ni förstår. Listan kan göras lång. Så mitt svar på min egen och alla andras frågor om när jag ska lämna Adrian för egentid eller partid eller what ever tid är inte än på ett bra tag. När vi är redo. Läs när jag är redo. Hehe.
För övrigt färgat och klippt håret idag. Blev liiite för "kort" för min smak och liiite för blondt (?) Också. Men jag gillar det. Håret är egentligen inte alls kort, är ner till brösten. Men från att vara till svanken från början sen bli klippt upp till brösten är en rätt bra bit. Då känner man sig rätt... naken.
Nu ska jag sova! Godnatt med er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar